Гимн Советского Союза

Jag norpar den här helt skamlöst från den andra bloggen. Det är helt enkelt för bra för att låta bli.

Alex the oldie

Igår fyllde Alex 29 år och den värdelösa perioden mellan maj och augusti då hon kan hävda sin ungdom inför mig är äntligen över. Jag och Lingan mötte upp italienska klanen i Vasaparken och fick oss ett smärre skrovmål. Med sådana skrovmål följer vanligen rejäla mängder vin, så också i detta fall. Så idag är jag allmänt mosig i huvudet, men jobbar och sliter i vilket fall. Alex fick en tjusig turistpåse med älgar på och Riktig Kille i bokform av oss. Hon såg söt och somrig ut och hade med sig sitt nya love interest Martin.

Andra som var där: Bianca, Pirre (mer känd som Sveriges fulaste jeansrumpa), Soppy (allmänt känd som psykologen) med sin pojkvän Daniel, Thomas och Sara (foxy Cameron Diaz replica), Hooka-Bo som satt som en obakad semla på sin lilla stol, Inger-Anita och hennes folkilskna och fotograferande dotter Hanna, Eivor vilt skrålande We shall overcome. Med flera. Bästa replikskiftet:

Inger-Anita (gulligt): - Vad tänker du på Bianca?
Bianca: - ...va?
Pirre: - Bianca tänker bara på sex.

matmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmat

Senare på kvällen mötte jag och Lingan upp Fransisco den lille sötbullen. Han skulle till Bam-Bam på Rio Rio med lite olika människor och under ett par sega minuter velade vi över om vi skulle följa med. Smart nog (tack vare en kombination av fylla och skitotrevlig brud i kassan) struntade vi i det och begav oss hemåt istället. Det var nog lika bra i och med att jag jobbar idag.

Ta

Glad

Det är väl knappast någon revolutionerande insikt att kvällstidningars information i vissa lägen är ganska knapphändig, men jag blir ändå irriterad när man får reda på så lite. Jag vill veta mer om varför danskar är så lyckliga och hur exakt man har kommit fram till det. "En nations lycka förknippas framför allt med hälsa och sedan med rikedom" är ungefär det enda som står. Så genomsnittsdansken är alltså lite friskare och lite rikare än genomsnittssvensken. Det ger danskarna ett övertag med sex placeringar på den internationella lyckoskalan.

Jag gillar Danmark. Som fan. Köpenhamn är en av mina favoritstäder och även om man inte fattar vad dom säger så gillar jag danskar. Men det är ju inte så underligt när jag är svennen på minisemester med kistan full av svinbillig öl. Svinbillig öl gör en möjligtvis rikare, men är det verkligen så att man blir friskare? I så fall vore det ju ett storslaget genombrott för vetenskapen.

En levande klump

Hittills har dagen varit precis som mitt senaste dubbelpass, innan jag gick på mini-semester. Någon sorts seg dvala där man ändå lyckas arbeta på något skumt sätt. Det kanske är det som krävs för att man ska palla det här jobbet? Att hjärnan är förvandlad till en tvättsvamp liksom, inte som suger åt sig intryck eller så utan mer som en stor, slafsig, tung, vattenfylld klump som lite soft flyter omkring längst ner i kraniet. Det känns behagligt ett tag tills man börjar gäspa folk i örat.

I min ljuva ungdom - det här är mycket länge sedan - läste jag en lite rolig bok av P.C. Jersild som heter En Levande Själ. En dystopisk historia om en hjärna som lever i ett akvarium på ett forskningslaboratorium som försöker framställa biologisk artificiell intelligens eller vad man ska säga. Man får följa den här hjärnan (Ypsilon, vilket tyder på att den är en i raden många tidigare misslyckanden) och hur professorerna och biologerna mixtrar med den. I slutet av boken splitsas hans högra hjärnhalva ihop med hans efterföljares (Omegas) högra del. Detta för att skapa en perfekt logisk mackapär att använda till nåt jag inte kommer ihåg. Men - det intressanta nämns i en liten passage om vad som hände med de vänstra halvorna. Mest av ren nyfikenhet fogade läkarna samman även dessa bitar och skapade ett bubblande, gråtmilt litet känslomonster som ställdes ut på något tivoli till allmänhetens skräckblandade fascination.

Jag försöker bara förklara hur det känns. Jag känner mig lite som vänsterklumpen. Sjukt nog är det faktiskt inte helt obehagligt. Om forskningen bara framskridit tillräckligt långt när jag kolar ska jag donera the ol' noggin' till vetenskapen.

good-biiiiike

Nattsur

Helvete! Varför kan jag aldrig sova?! Så jävla jobbigt att det ska kuka ur såhär jämt... Jag börjar jobba om ungefär tre timmar och jag har inte gått och lagt mig. Inte för att jag har tagit mig för något vettigt utan mest för att det är komplett omöjligt att somna. Ja, samt då den gnagande vetskapen om att jag tvingas tillbaka till världens mest deprimerande arbetsplast imorgon. Fyfan.

Badminton och kinamat

Idag har jag varit i Frölunda och hälsat på Terry, Thor och Thea. Lingan kom också dit. Det var galet varmt, men vi tog oss ändå ut för ett stadigt parti badminton, stadiga portioner kinamat (flied lice å veggies för min del, gotte) och stadigt gullande med världens sötaste unge. Så här såg det ut:

Lingan och Terry i en hård duell.

Thor och Terry efter att han knockat henne
med en fjäderboll rakt i nian.

Stilstudie av undertecknad, sjukt fokuserad och fast besluten att smasha trots att jag håller på att tappa byxorna.

Jag och barnet. Dom låter mig fortfarande hålla henne, trots att det borde bli uppenbart för alla att jag förr eller senare kommer att sno henne.

Bot/Båt

Alltså, man kunde ju räkna ut att det var något gravt fel på killen, men jag hade inte i första hand tippat Tourette's. Fast det kanske skulle förklara alla missuppfattningarna om "båt eller bot" (Putte diskuterar det hela här) - han kan helt enkelt ha krampat ur sig nåt och sedan fick det bli vad det blev. Det kanske trots allt var en båt det var frågan om från början - Warner sitter i krismöten över ett holländskt band som hävdar att Boten Anna bara är ett plagiat av deras låt Ik heb een boot (Jag har en båt). Jag undrar över vad det bandet kan tänkas lida av för syndrom som erkänner något sånt?

Madre de Dios!

Divine i ett spektakulärt ögonblick i Paul Bartels Lust in the Dust. Film att snarast skaffa och avnjuta.

Axel och balkong

Mjo. Jag badade med Ogge. I fem minuter ungefär. Sedan gick hans axel ur led för (obs! ingen överdrift) elfte gången. Så vi fick ringa efter en ambulans som körde oss till Kungälvs sjukhus. Det var rätt lungt alltså - jag har åkt ambulans med Oscar tidigare under en betydligt jobbigare situation.

Sedan kom ju det som måste komma - axeln skulle på plats igen och det är ingen rolig uppgift att ta itu med. Oscar har erfarenhet av den grejen sedan tidigare och började som vanligt bossa omkring sjukhuspersonalen för att dom skulle se till att han var stadigt bäng och smärtlindrad. Ketogan och Stesolid i rejäla doser har en tendens att göra en allmänt from som ett lamm och väldans trött, så efter att axeln var fixad och vi skulle vänta på röntgen fick jag valla runt en mycket söt och mycket pömsig Oscar i korridorerna. Så fort han satte sig ner somnade han på (återigen, ingen överdrift) två sekunder.

Efter att ha röntgat och läkaren skrivit ut lite olika annat smått och gott i smärtlindringsväg gav jag upp mina försök att hålla honom vaken och han fick slumra loss tills bilen kom. Vi fick en cab för 150 pix (om läkarna ser till att man är komplett wastad så skickar dom inte ut en i kollektivtrafiken) och jag var hemma runt 01.00. Det hela gick ganska smidigt förutom att det finns ju skojigare sätt att spendera permission på och Oscar var väl lite ledsen över det. Det blir kompensationsmiddag på lördag istället.

I tisdags var det roligare dock. Jag hookade upp med Lingan och Yrsa (på bilden) för att hinka öl på Yrsas balkong. Den är nästan lite känd för sitt ölgemyt och ligger rakt ovanför Linnéterassen. Jag visste inte att man kunde bo i det huset... Sjukt tjusigt i alla fall. Senare på kvällen dök Daniel upp och han gratulerades till sin nya tjugofemårighet. Mer balkonger tycker jag - fint.

Nu ska jag natta mig.

Kjamisch

Stockholm

Fan vad jag har jobbat på min alkoholtolerans, haha! Swiggin' em down i Estocolmo... På grund av fattigdom från både min, Lisas och Fredriks sida blev det en ganska opretentiös, men ändå ack så gemytlig resa.

Mitt dygn har givit upp hoppet totalt tror jag. Jag sov ingenting natten innan jag skulle åka. Det var ett måttligt intelligent drag. Jag tänkte att jag skulle kunna slumra ett tag på tåget, men med regionaltåg, ingen benplats och skrikiga ungar överallt var det så gott som omöjligt. Dessutom tog batterierna i mp3-spelaren slut.

Lisa bor vid Hornstull, så jag åkte direkt dit från T-centralen. Sånt är sjukt praktiskt men känns alltid lite knäppt - som att man liksom går på ett tåg i Göteborg och dyker upp direkt hemma hos henne. Jag gillar tunnelbanan ändå. Filip försökte slå i mig grejjer om stressfyllda städer och att livskvaliteten och en massa sånt tjafs är mycket högre i städer utan tunnelbanetrafik. Fånigt - det är ju skitsmidigt. I Göteborg har dom alltid hävdat att det inte går att gräva ner grejerna på grund av typ lerig berggrund eller nåt, men det stämmer inte - halva Londons tunnelbana är byggd under sådana förhållanden.

Lisa hade bunkrat med en låda vitt, some smoked salmon and nibbly things. Gott. Det enda sura var ju att min tidigare insomnia hade börjat ta ut sin rätt, vilket ledde till att första glaset vin lade sig tillrätta i min pannlob och jag blev ungefär instantly bäng, haha. Lisa är så bra - jag saknar att ha henne här alltså. Vi gav oss iväg för att nattbada på Långholmen. Det är väldigt fint att kunna bada mitt i stan alltså, tog inte mer än en kvart att hitta ett cosy badställe och vi plaskade som kalvar på grönbete eller liknande.

Dagen efter hookade Lisa upp med sin chef för att brunnosa sig till fortsatt deltid på Odd. Jag kikade lite på kläder och H&M-rea, skulle egentligen skaffa badbyxor eftersom jag fått ägna mig åt kalsongbad natten innan, men hittade inga. Framåt kvällen kom Fredrik hem från landet. Vi hade storslagna planer på Debaser's uteservering, men kom aldrig så långt. Istället blev det skumpa och vattenmelon, mera vin, öl på Judit & Bertil, köpa folköl, spela TP, mera nattbad, se på Little Britain, däcka. Vid det här laget var klockan ungefär åtta på morgonen och jag ställde in mina planer på att träffa Roger och fika dagen efter. Det var nog lika bra för lördagen blev Bakisdag med stort B. Vi skrapade ihop våra sista krafter och åkte till Sundbyberg för att squatta i Fredriks föräldrars lägenhet. Väldigt behagligt ställe att vara bakis på måste jag säga. Vi åt degiga fiskpinnar och tittade på film mest.

På söndagen kom jag till slut iväg för att träffa Roger. Vi sågs vid Medis och jag fick ett fint fototillfälle med min alldeles egna björn. Någon hade skadat hans öga. Jävla ligister säger jag! Det var helt galet varmt i stan så vi tog oss tillbaka till Bergsunds Strand och jag duschade innan vi gick till Street för att hitta fantastiska, underbara väskor, t-shirts, pyssel och prylar, halsband och ringar...and shit. Det enda jag hittade som jag ville ha var en liten söt blå t-shirt som det stod Södermalm på som jag tänkte köpa till Thea. Men ju mer jag kikade på den desto skummare såg den ut - hur många barn har tre meter hals och extremt sluttande axlar liksom? Jag måste sett väldigt konfunderad ut för till slut väste den lilla försäljarmänniskan fram att den var för hundar, hahah!

Vid det här laget var Roger också smått knäckt av värmen, så vi tog oss tillbaka till Medborgarplatsen, hämtade bilen och åkte till Nacka så att han också fick en chans att duscha och byta kläder. På vägen tillbaka åkte tog vi hans senaste bilinköp, något som säkert kan klassas som transportmedel... eller också inte. Citroën Ami 6 - sjukt söt var den dock och i nerförsbacke på motorvägen fick vi upp den i 100 km/h, haha. Den har fjädring som något man kan tänkas roa sig med på en nöjespark och för att få växelspaken att sluta vibrera fick vi använda ett hårband.

Vi hookade upp med Lisa och Fredrik på Djurgården och tog en kaffe på Djurgårdsterassen. Kanadagäss... Vad ska man säga - aj hejt börds. Förutom fågelplågan var det gosigt promenerande - Lisa pekade bland annat ut hennes och Fredriks planerade sommarhus, that is italienska ambassaden. En guidad tur helt enkelt.

Aftonen spenderade vi i Sundbyberg och spelade dagisspel och drack Cuba Libre (gottgottgott) - jag vill också ha en bartender-pojkvän! Praktiskt ju. Jag och Lisa är uppenbarligen som hetast efter x antal stadiga drinkar när klockan närmar sig nio på morgonen... Vid det här laget tänkte jag att det säkert är jättesmart att försöka sig på att sova. Det var det inte - hade jag varit smart hade jag åkt in till stan och hinkat oräkneliga kaffekoppar för att smiska lite vett i min slöa skalle. Självklart ledde min lilla tupplur så fort jag slutit ögonen till ett tillstånd av total medvetslöshet vilket i sin tur ledde till att jag försov mig. Jag vaknade 12.49 och mitt tåg skulle avgå 13.36. Ah - det finns inget skönare än att hetsa sitt ass i hundranittio knyck från Sundbyberg till centralen när man är svettig, skäggig, full going on bakis och allmänt miserabel. Men det gick och jag kom hem till slut.

Lisa bör hälsas på! Måste göra om det med mer pengar så man kan gå ut lite också.

Nu ska jag bada med Ogge-spolingen. Tata!

Stockholm so far

Trött.... Full, bada, bakis, fika, full, öla, bada, bakis, film, street, fika, film... Sista filmen tack vare att jag är hjälten som orkar ta reda på hur man gör en Philips DVP5500S regionsfri. Jag är grym. Yeah, det var väl det än så länge. Skriver hemma sen dårå.

Fri

Jag har tamigfan ledigt! Eller ja - i nio dagar i alla fall, inte så mycket semester att skryta med kanske men ändå.

Idag har jag missat magnifikt väder och bad med Josie och massor av annat trevligt säkert. Men jag har sovit mig själv sönder och samman vilket verkligen behövdes. Jag har även fått mina Divine-singlar, tvättat och tankat hem p3-live's inspelning av The Knifes konsert på Trägårn (klassiker: You Make Me Like Charity klar favorit).

Igår natt hann jag pillra med min nya Myspace-sida, se hundra gamla Vänner-avsnitt med isländsk textning, dryfta gay rights for gays (eller liknande) med Daniel och tjafsa med Oscar. Ja, jobba lite också dårå...

Plan: duscha, packa, äta två ton godis, spela fånigt datorspel.

Imorgon blir det Stockholm över helgen vilket troligen innebär begränsad datortillgång, så jag återkommer med rapport på måndag eller tisdag skulle jag tro.

Tschüss

Bäng II

Åkej, det gick över. Nytt ledord för dagen: "Sjukvården SU, var god dö".

Bäng

Oh. Jag är helt väck. Mina sömnrubbningar har nått en ny nivå. Jag känner mig som om jag lattjar med nåt nytt tufft knark eller så. Det blev nämligen inget sova alls i natt - det är bara töntar som sover skulle jag tro. Det har fått oväntade konsekvenser för min arbetsmoral. Se bara på det här blogginlägget - jag har varit på jobbet sedan 07.15 men det här är mitt första! Jag är urtrevlig! Jag är en empatisk, förstående och emellanåt till och med käck telefonist som månar om de stackars inringande patienternas välbefinnande. Jag är en trygg och säker sluss vidare mot legitimerad vårdpersonal. Jag är spindeln i nätet med många bollar i luften, kaffefärgade ögonvitor och ett maniskt leende spelande på mina spruckna läppar.

Jag är säker på att det går över. Förmodligen efter lunch någon gång. Men fram till dess är jag service personifierad. Oj, jag hinner verkligen inte sitta här och klottra - jag har arbete att göra och en viktig samhällsfunktion att fylla.

Kram

Kniven II

Jag fick en bild av Roger från Arvkaspelningen med The Knife. Så nu kan man antingen passa på att gråta ytterligare en skvätt eller helt enkelt ta att man missade det. Jag får helt enkelt lära mig att leva med förlusten tror jag...

Olika

Jag har köpt tågbiljetter till Stockholm, så åker upp och hälsar på Lisa på torsdag. Det blir säkert fantastiskt trevligt. Man måste ju göra nåt med den lilla ynkliga minisemester man lyckats skrapa åt sig liksom.

Fast innan dess har jag ett dubbelpass kvar att ta itu med imorgon, men denna gången slipper jag åtminstone uthärda manlig kamratskap i sin värsta tänkbara form under tio timmar. Även om det sällan händer så har jag andra nattjobbande kollegor som är betydligt lättare att handskas med.

Nu är det mutti-time. Ska kika på köksbord åt henne och hoppas att det är smått magnifikt. Det skulle nämligen innebära köp, vilket i sin tur innebär att jag får morsans gamla köksbord som jag är barnsligt förtjust i och som skulle se strålande ut i mitt eget kök. Måste nog slänga in en fika också, jag är galet latte-sugen...

Tata

People are strange

Folk är så väldigt konstiga. Det finns såklart tusentals exempel men bland den konstigaste jag vet just nu är en av mina kollegor. Igår kväll kom han till jobbet med en t-shirt med texten Rohypnol på ryggen... Halva natten ägnades åt att prata med den sommarvikarierande vakten om:

• Trafikregler och deras efterföljande.
• Vad man borde gör med människor som inte håller sig till trafikreglerna.
• Att det procentuellt sett borde finnas lika många poliser i Sverige som i USA... I tättbefolkade områden ska man alltså se en polis vart man än vänder sig.
• Olika dumheter han gjort i sin ungdom, bland annat den härliga anekdoten från 1988 då han nöjeskörde med två kompisar och en uzi-atrapp genom Göteborg och siktade genom rutan och såg folk kasta sig åt alla håll för att undgå terrorn... Till deras stora förvåning blev dom så småningom stoppade av polisen och arresterade. Men han skrattade fortfarande gott åt minnet av den stackars turisten utanför Sheraton som i desperation slängt sig raklång ner på marken med sin väska över huvudet...

På morgonkvisten insåg jag att jag precis bevittnat flera timmar av så kallad male bonding och att vakten och min kollega numera var de bästa av vänner. Vakten hade mindre än två dagar tidigare blivit far till sitt andra barn och skulle köra sin fru (kärringen) och den pinfärska dottern hem. Men innan dess kom han tillbaka för att visa upp det lilla underverket. Jag har nämnt i tidigare inlägg att jag inte är en gullande människa - jag har lite svårt för att plutta loss och prata bebisspråk till och med med Thea, och den siste personen i världen jag kan se bli fjollig med ett spädbarn är min kollega. Ack, vad jag bedrog mig. Det var en väldigt obehaglig syn att se en man som normalt sett besitter känsligheten hos en tävlande i Battle of The Ironcage Allstars jollra loss men ett helt nytt liv. En liten flicka helt utan försvar och helt beroende av andra. Mellan gullandet och pillrandet utstöttes mellan de båda herrarna kraftfullt manliga uttalanden som: "Ja, då blir det fram med basebollträt när du kommer hem med din första pojkvän, flicka lilla, höhöh".

Min kollega gifte sig för inte så länge sedan och man kan bara hoppas att han inte har några planer på att sätta barn till världen. Jag antar att man får ta folk till viss del som dom är, men blir ändå fascinerad av att man kan leva i så totalt skilda verkligeheter. Skummish.

Kniven

Igår kväll när jag egentligen borde ha hunnit somna ringde Roger mig. Han var på Arvikafestivalen och i bakgrunden hördes tonerna från Marble House med The Knife göra festivalbesökarna lyckliga. Alltså - sånt där är för hemskt. Jag har förmodligen bett honom ringa tidigare, jag vet att jag bad honom ta lite foton. Men det kändes ändå hemskt att inte vara där. Men jag står fast vid mitt beslut - man åker inte på festival för att se en spelning. Det hade fan varit väl töntigt.

Aftonbladets recensent verkar dessutom anse att festival inte alls var rätt inramning för The Knifes visuella spelning. Men det gjorde den förmodligen inte mindre vacker.... *suck*

Divinity

Jag har premiärhandlat på Ebay! *nöjd*

Arbeta

Ur John McCabe's Spigg - en fascinerande beskrivning av den ritualiserade tomheten i dagens livsstil:

"Det var kusligt att komma till jobbet på kvällen när man inte skulle arbeta och inte hade varit där på dagen. På samma sätt som astronauter som återvänder efter en längre tids vistelse i rymden för första gången känner den enorma tyngd som jorden hela tiden utsätter oss alla för kände nu Ian den molande värk som alltid infann sig när han kom till jobbet på morgonen, och han insåg att det som orsakade värken inte var själva arbetet utan den känsla av förlust som byggnaden ingav. Det var förlusten av hopp, ambitioner, dagdrömmar och solljus, av tidlöshet, uttrycksfullhet, uppfinningsförmåga och intuition. Byggnaden stod för arbete; arbetet stod för byggnaden. Ian kunde inte hålla isär föremålet och handlingen. Så medan han närmade sig byggnaden erfor han samma känsla av förlust som vanligt, trots att han delvis var där av egen fri vilja."

Man - jag kommer typ aldrig mer kunna söka läkarvård eller överhuvudtaget sätta min fot på ett sjukhus. Det där beskriver ju fan min inställning till mitt jobb i ett nötskal. Jävla nötskal...

Lisebergsolycka

När man sitter i en sjukhusväxel får man reda på olyckorna genom pressen. Bilden är från Aftonbladet, men Expressen ringde först! Ska man bli nojjig och inte våga åka berg-å-dal-bana nu? Jag har alltid av någon outgrundlig anledning litat mer eller mindre blint på svenskt säkerhetstänkande på Liseberg. Fast det kanske tillför en dimension av spänning, vad vet jag?

Trötter

Jag har egentligen inget särskilt att skriva (det har hänt förr, jag vet). Tänkte mest testa lägga in lite kod från Bloggportalen. Eller ja - jag kan ju passa på att gnälla lite om min eskalerande insomnia. GNÄÄÄLL! Där tog mina sista krafter slut - det blir lätt så när man aldrig sover...

Kvällstidningar

"Aftonbladets journalistik ska ge röst åt vanligt folk"

"Aftonbladet är en tidning som står på läsarnas sida. Vi vill överraska, underhålla och driva opinion i samspel med läsekretsen. Vår journalistik ska vara kritiskt granskande, sann och saklig och ge röst åt vanligt folk."

"Målsättningen är att innehållet ska spegla svenska folkets intressen."

"Ämnesvalen styrs av det vi uppfattar som flertalets intressen och behov på bekostnad av smalt innehåll."

Några citat ur texten som ska förklara Aftonbladets journalistik. Jag är inte journalist själv så jag tänkte det kunde vara intressant att veta. Särskilt med tanke på:

Sten 1
Sten 2 - Min personliga favorit.
Sten 3
Sten 4
Sten 5

Som representant för folket och flertalet väntar jag med spänning på fortsättningen. Hur ska det gå för Sten?

Så att säga Lill-babs

Jag vill bara skriva Lill-babs efter att ha använt ett så fånigt uttryck som lill-lördag. Ta det. Kolla vad härlig hon är. Jättehärlig.

Så att säga Lill-lördag

Lisa har helt enkelt flyttat sin söta rumpa tillbaka till Sverige. Såklart inte hit dock i och med att hon nu bör ha kvalificerat sig som tvättäkta 08:a som det så fint heter. Men det var hemskt fint att träffa henne i onsdags (som alltid). Det var såklart fantastiskt att träffa Malin också, det var nästan lika länge sedan som jag träffade Lisa och vi bor ju i alla fall i samma stad. Vi borde helt enkelt ses mycket oftare. Skivan jag knåpade ihop till Malin blev fin och jag var trots en viss Nintendobakfylla allmänt dansant till The Pipettes Pull Shapes innan jag gick hemifrån.

Fan vad det var jag och brudarna, haha. Andra som var där: Terry (som tog sin första öl på ett år!), Linny, Julia, Alex (inte min, annan), Mikaela, Johanna, Emelie (inte min, annan) och säkert andra jag inte kommer på/inte känner eller så. Det var nog ingen som hade planerat någon särskild utgång eller sådär - från början var det mest sagt att vi skulle softa i solen på Linnéterassen. Istället blev det Kellys och med tanke på ölpriserna så funkar det också.

Det var allmänt opretentiöst och pratigt. Alla ville se bilder på Thea såklart. Terry kommer alltid kunna flyta på den ungen, haha - centre of attention på en gång! När det är såpass mycket människor med som man inte träffat på länge tar samtalen ofta en nästan lite intervjuartad vänding. Man måste uppdatera hit och dit och berätta vad som hänt. Folk gör hur mycket som helst alltså. Jag kände mig lite uppgiven när jag pratade med Linny som typ mest ägnat sig åt att bestiga alla berg i Himalaya och slåss med vattenbufflar på risfält och annat intressant. Och alla pluggar. Pluggar och pluggar. Själv har jag liksom mest kopplat idioter till andra idioter. Yeye - så kan det vara.

Efter hand droppade folk av och det var väl meningen att Malin och Lisa också skulle göra det egentligen, särskilt som Lisa hade ett tåg att ta sig till Stockholm med dagen efter. Men på ett eller annat sätt kom vi fram till att vi borde gå till Uppåt Framåt. (Idag Dj:ar Fredrik Virtanen och Per Hagman... Knepish.) Där har jag inte varit på evigheter alltså. Jag känner litegrann att mina tidigare gny-sessioner här i bloggen bara är resultatet av min egen lathet (föga förvånande, heeh). Det var nämligen hur trevligt som helst och för första gången på ungefär skitlänge känner jag mig allmänt inspirerad och verkligen vill gå ut, jag vill dansa, vill efterfesta.

Det blev mer öl, pratade med Sex-Thomas som jag inte träffat på evigheter och han förklarade hur fruktansvärt jobbigt det är att se så homosexuell ut när man inte är det. *VARNING, IRONI AHEAD* Högst intressant. Eller ja - han pekade ut sin kompis som lider av samma problematik och han var typ apsöt = lite frustrerande mitt i alltihop. Hängslen hade han...åh - hängslen...

Med mina modesta utekvällar och allmänna oengagemang hade kvällen normalt sett tagit slut när Uppåt Framåt stängde. Men fan heller! Vi raggade upp Åke som hade spelat och således var massa tät på tuffa kontanter och hans kompis David (?) och åkte hem till Malin. På vägen passerade vi en folkölsbutik och bunkrade förnödenheter. Planen var karaoke, hehe. Jag är typ rädd för karaoke-situationer, men var på något underligt sätt ändå galet sugen på att sjunga. Det kanske var Pull Shapes som spökade fortfarande, vem vet?

För att det hela inte skulle bli alltför traumatiskt delade vi in oss i två lag på tre. Jag, Lisa och Åke (ja, dumma Lisa kallade honom kara-åke, stryk ska hon ha) mot Malin, Emelie och David. Det svängde. Eller också inte. I vilket fall var det galet kul fram till typ halv sex på morgonen och jag har fortfarande den där vedervärdiga Maroon5-låten i mitt huvud. Men det var värt det!


There was dancing!

Puss

Åkej...

Jag kom hem nu. Jag kan skriva imorrn.

Maaalin

I måndags fyllde Malin 23 heta jordsnurr. Hon har plockat med sig Lisa hem från Berlin och hennes födelsedag ska firas med lite olika folk på Linnéterassen i afton. Så nu ska jag göra födelsedagsskiva. Återkommer säkert en sväng i afton.

Tata

Full helt enkelt

Nu är jag ganska väck. Kom precis hem. Om man spelar tv-spel och dricker alkohol får hjärnans smartare substanser flytta på sig och göra plats för frustration, flum och annat onyttigt. Hey vafan, jag tog mig hem i alla fall.

Mega Man (Nintendo 8-bit 1987 etc yada-yada) må vara roligt, men det finns skitdumma hoppande jättetelefoner överallt som är omöjliga att ha ihjäl. Jag är ändå en jävel på Nintendo... Trött. På hemvägen läste jag i Metro att Syd Barett dog i fredags, Materazzi skyller sin förolämpning (hur den än må ha lytt) på att Zizou provocerat honom och enligt horoskopet ska jag vara allmänt konstruktiv och målmedveten. I morgon ska jag fira Malin och träffa Lisa. Blir säkert fint. På ett konstruktivt och målmedvetet sätt.

Jag har nåt smart att säga om Skottland, men jag orkar inte nu.

Puss och natti

Pepp

Det är ganska skönt att Terry fortsätter skicka bilder på Thea för man behöver bara titta på henne så blir allt genast mycket bättre. Nu ska jag sova.

Puss

Morgonpsyk

Jaktscener från Mölndals dårhus

Sannolikheten för att medborgaren skall råka ut för en okänd vettvilling är mindre än en på miljonen. Risken för att medborgaren skall dö för egen hand efter att ha avvisats från psykakuten är hundra gånger större.

Den som inte vill leva får skylla sig själv

Eftersom Stilnoct är ett så flitigt utskrivet sömnmedel bör denna dom föranleda en varningstext på paketen. "Svea hovrätt rekommenderar: Önskar ni dö, tag minst två till fyra paket. Håll er därefter utom räckhåll för landstinget. Mindre doser eller kontakter med akutvården kan föranleda straffansvar för brott begångna under delirium."

Lästips: Rättvisan och dårarna av Maciej Zaremba. Intressant och obehagligt.

Nattnojja

Det känns lite ihoptryckt nu. Allting. Det känns verkligen som att det inte händer någonting, men det enda jag kan tänka är att det är mitt eget fel för att jag inte tar tag i något. Jag vet att det inte är så - men det känns som att allt kommer lätt för alla andra. Eller åtminstone att allt inte behöver kompliceras, problematiseras, analyseras till döds hela jävla tiden. Jag borde:

• Köpa fler skivor
• Köpa rätt skivor
• Köpa fler kläder
• Passa i kläder
• Hellre: passa utan kläder
• Spara mina pengar
• Åka någonstans
• Skaffa ett nytt jobb
• Bli dumpad utan att dö på kuppen
• Dumpa någon (kan vara på tiden)
• Skaffa någon att dumpa
• Hellre: skaffa någon att vara med utan att någon automatiskt dumpas
• Läsa om saker jag tycker om
• Skriva om saker jag tycker om
• Inte skriva om saker jag inte tycker om (för det vill ingen läsa)
• Ha åsikter om intressanta saker
• Vara allmänbildad
• Träna
• Inte vara rädd

+ Tusen saker till.

Alla tar tabletter för att må bättre men ingen mår bättre. Jag tar inga tabletter, jag kan må dåligt ändå.

"Yo mama so fat..."

Ah, jag kan verkligen inte sluta undra vad Materazzi sa! Aftonbladet spekulerar...

La Spektor

Tina Carlström är helt uppenbart en betydligt bättre fotograf än jag. Med tanke på att inlägget är från 4/7 måste hon dock ha sett Regina på Accelerator i Malmö. Måste länka till sånt med tanke på min schoolboy crush...

Nanners

Den första juli flyttade Nanna till staden och bosatte sitt söta aschle i Bergsjön. I lördags hookade vi upp och badade i Härlanda tjärn. Grymt skoj att träffa henne igen - det är lustigt med människor man bondar såpass snabbt och lätt med alltså. Senast jag träffade henne var på Mosfesten i höstas och sedan dess har vi bara hörts nätledes så att säga. Under tiden har hon hunnit med att plugga i Östersund och vi har diskuterat livets olika vedermödor och glädjeämnen på MSN.



Det gjorde vi väl till viss del igår också men mest pratade vi om olika djurs gullighet (det var i ärlighetens namn Nanna och Lingan som stod för det samtalsämnet, jag har sedan ett tag tillbaka insett att hur jag än försöker kommer jag aldrig bli någon djurmänniska), att det tydligen finns en hantverksutbildning där man lär sig garva hudar med urin (på riktigt, som dom gjorde förr - gross!), olika inredningsfrågor, träningsplaner och annat intressant. Det är också möjligt att vi allvarligt skadade en kråka som av någon anledning (plommonkärna i halsen verkar troligt) blev hesare än normalt.

Senare dök Ulf med kompis Johan upp och efter en del ynkande badade dom också. Jag tog ett badpojksfoto och kände mig som Bingo Rimér måste göra - inte en vanlig känsla således. Bredvid oss satt värsta kollektivet av eldviftande, svampätande, jättenaturliga, rave-hippie-kollektivet-tillsammans-människor. När jag och Nanna badade hånade vi dom hur mycket som helst bara för att efteråt få reda på av Lingan att akustiken tydligen var helt perfekt och allt som yttrats i vattnet också hördes utmärkt på land, heeh... Lite pinsamt men ändå inte mer än rätt faktiskt.

Det var en mysig kväll och jag ser fram emot att hänga lite mer med Nanna. Hon har en blogg som jag länkar till här bredvid, men har inte skrivit så flitigt där på sistone. Jag vet att hon inte fixat upp sin dator ännu, men jag ser fram emot intressanta inlägg så fort det är ordnat.

Klockan är så att säga bara barnet och jag har en hel härlig arbetsnatt framför mig så jag återkommer så gott som garanterat.

Tschüss

Cunts II

Ska man känna någon sorts medlidande med ett traumatiserat barn som låter sin egen ångest gå ut över en oskyldig omvärld? Tor Wennerberg om Bush on the Couch.

Cunts

Jarvis Cocker tycker till. You gotta love it.

Running The World

Rörvik 2006

Alltså - jag borde utses till årets mask för min insats på jobbet i fredags. Det var varmt och fint ute och jag hade en massa packning med mig som skulle med till Lingan efteråt. Ett sånt där evighetslångt dagtidspass som aldrig verkade ta slut...

Men jag fick min belöning i form av sprit och havsbad, hehe. Lingans ömme fader hämtade oss utanför sjukan och efter att vi plockat upp dito moder som handlat olika campingattiraljer åt andra medlemmar i den Lindgrenska klanen bar det av. Vi begav oss ner till vattnet det första vi gjorde när vi väl kommit dit. I och med att det var premiärdopp så kändes det allmänt kallt och vidrigt när man segade sig i som värsta krukan, men sedan var det all merry frolicking in the waves. Vi stod på händer, gjorde kullerbyttor och blev allmänt som barn på nytt, hehe. Lingan gjorde den berömda "tumlaren", ja - det var ett skådespel...

På kartan är själva campingen utmärkt och därifrån fick man cykla för att ta sig ner till vattnet. Genom en hage med fridfullt betande kreatur. Det gick alldeles utmärkt på vägen ner och kändes väldigt lantligt och idylliskt, typ som en dag i Bregott-fabriken eller liknande. På väg tillbaka hade det däremot uppstått en viss trafikstockning på själva stigen. Kor är stora, söta och säkert livsfarliga, så det blev en allmänt nervös stund medans vi kryssade mellan ystra herr-kalvar (alltså tjurar in the making) och deras idisslande mödrar. Jag blev hemskt sugen på att mulklappa den stora svarta besten på bilden, men vågade inte störa.

Väl tillbaka på campingen ägnade vi oss åt vad jag tror är normalt campingliv - vi mest åt och drack, hehe. Det är ju ett ypperligt sätt att fördriva sin tid på i slö sommarvärme. Det enda ansträngande vi tog oss till var att blåsa upp luftmadrasser så vi skulle ha nåt att sova på - det var å andra sidan galet jobbigt utan pump. På kvällen tog vi oss iväg en sväng till Lingans bror Jonas och hans flickvän (tvillingarna sov) innan det var dags för nattdopp. Det gäller ju att bada när man har chansen liksom. Styrkt av öl, vin och nån drink så kände jag mig inte lika krukig längre utan plumsade i från bryggan istället. Det är hemskt mysigt att nattbada även om Lingan var skraj och nojjade över jättebläckfiskar i djupet.

Det regnade under natten vilket var lite trist för vi hade egentligen tänkt stanna ett tag och lapa sol och bada mer, men det kändes inte så inspirerande när det var mulet. Vi åt frukost och skapade yoghurtkonst och packade pick och pack. Innan vi åkte hem lattjade vi lite med tvillingarna (Jonathan och Julia). Dom är galet söta, blonda små sommarbarn, hemskt lättroade och med en förkärlek för att fucka upp farmors blommor, hehe... Längtar tills Thea blir lite större så man kan leka lite mer med henne utan att nojja för att typ nacken ska gå av och sånt.

Det var om rätt kort så ändå ett väldigt trevligt besök. Förhoppningsvis blir det fler visiter i den svenska campingidyllen under sommaren.

Tata

Ps. Oh - det blev ingen sommardrink! Som Ulla Skoog brukar säga: "Det var faktiskt ett minus". Men jag fick åtminstone receptet så har vissa planer på att göra en stadig batch!

Sommardrink

• 1 paket koncentrerad apelsinjuice
• 1 burk kokosmjölk
• 37 cl (en stabil kvarting) voddie
• saften av 2 citroner

Blanda. Frys in. Skopa upp två "glasskulor" i ett glas och fyll upp med Sprite eller fruktsoda. Sug i dig. Dom slinker ner lätt, jag lovar.

...

Fan. Jag behöver verkligen vara någon annanstans just nu.

Så gör han mon oeil...

Besvikelse

Jävlar vilket nerköp! Död åt Trezeguet!

Undran: Vad sa Materazzi till Zidane?

Örnen

Självklart går matchen till förlängning. Det är sjukt spännande och fortfarande helt öppet även om Frankrike dominerat andra halvlek. Jag väntar på Henrys avgörande, hehe. Men jag fattar varför Zizou är favoriten hemma - han är ju stenhård. Axeln ur led och han grimascherar knappt. Bara att poppa tillbaka den och på med kylspray och in igen. Han är inte lika tjusig som Henry, ser snarare ut som nyhetsuppläsarörnen i mupparna, men han är ju fan iskall.

Aftonbladet says:

Frankrike har varit det bättre laget under den andra halvleken och har varit spelförande och även skapat en del riktigt vassa chanser. Italien har sjunkit tillbaka under långa stunder och satsat på snabba omställningar vilket har funkat hyfsat. Franska pressen var intensiv under slutminuterna medan italienarna såg alltmer trötta och slutkörda ut. Fördel Frankrike inför förlängningen.

1-1

Oj, vilket drama! Jag blev ju helt knäckt när Henry blev knockad i första minuten! Ve och fasa - hur går det nu med böghögen liksom? Tänkte att han filmade först, men varför skulle han göra det mitt på plan, första minuten i en VM-final? Efter reprisen och en titt på hans groggy-nylle insåg man ju att det faktiskt var på riktigt. Nervigt värre! Men han kom tillbaka.

Nu står det 1-1 i halvtid. Jag är ingen sportkommentator så lägger ner det här nu. Fetare rapport finns på Aftonbladet.

Båda lagen börjar matchen lite försiktigt och det finns inget lag som vill ta tag i spelet ordentligt. Frankrike dock något vassare och i den nionde minuten får man en billig straff som sedan Zinedine Zidane iskallt lättar in via ribban. Frankrike sjunker sedan tillbaka och Italien tar över spelet. I den 19:e minuten nickar Materazzi in den välförtjänta kvitteringen. Italienarna fortsätter sedan vara det spelförande laget och det är även dom som haft de giftigaste chanserna. Sett på de första 45 minuterna det liten fördel för Lippis mannar inför den andra halvleken.

Statistik

Avslut: 3-3
Avslut på mål: 2-2
Hörnor: 4-2
Bollinnehav: 58-42

Vive la France!

Jävla blogger åt upp mitt fina Rörvik-inlägg. Jaja - jag har dubbelpass imorron så det får komma då istället.

I afton är det Vm-final. Det känns hemskt trevligt att få se Thierry i final, ser med spänning fram emot storslagen böghög, hehe...

El Homo!

Hahahahahahahahahahahahahahahahahah

Your Outrageous Name is:

Homer Sexual

Outrageous Name Generator

...saknar dessvärre både vetande och vett...

Utdrag ur idiotin...

1:48:06 PM lingan says:
jahaja..dumpad för norrmän..det var ju typiskt..
1:48:27 PM You said:
jo, det är galet...
1:48:49 PM You said:
jag jobbar så lite jag kan. har bloggat mig sönder och samman istället. jag är en sån jävla tönt...
1:49:55 PM lingan says:
bloggtönt..hur tusan ska du klara ett dygn utan dator..?
1:50:30 PM You said:
jag fattar inte det. jag måste spela in allt vi gör...
1:50:33 PM You said:
hihi.
1:53:17 PM You said:
hå, du har oss på bild... tjusigt. fast jag gillar den nya luriga bilden som jag tog i billdal. förbannat fin.
1:55:00 PM lingan says:
jaa,den luriga är förbannat lurig..jag träffade kycklingen igår..den hade blivit stor..och sen var günter där..han har vuxenblöja..
1:56:27 PM You said:
förvånar mig inte ett dugg. men om vi ska vara ärliga händer det ju att du har en kyckling mellan bröna och det är inte heller så fräscht... jag länkar till "the penis name generator" på min blogg... sååå dumt. kom fram till att min kuk heter Beefy McManstick....
1:56:50 PM lingan says:
åh..jag ska se vad min heter..
1:57:47 PM You said:
jag tror att din heter björn ranelid
1:58:22 PM lingan says:
..det tror tyvärr jag med..
1:59:00 PM lingan says:
Pumping Pole of Penile Power
1:59:42 PM You said:
nääääää
1:59:51 PM You said:
herreguuud va bra! *avis*
1:59:56 PM You said:
:-D
2:00:02 PM lingan says:
joo..fan vad pumping jag är..
2:00:24 PM You said:
jaja, som en jävla maskin man köper på tv-shop!
2:00:28 PM lingan says:
nu ska jag gå och diska och lite sånt..men kom när du slutat--
2:00:43 PM You said:yup. puss på björn


Hon är säkert inte bra för mig. Men hon är som ett gift! Ett gift säger jag!

Vad tjänar vetandet till om vettet saknas?

I dagens G-P del 3 diskuteras Tyckande i tiden. "Jagfixeringen blir allt större i medielandskapet. Det viktiga är att synas, inte vad som sägs eller skrivs."

Det där måste ju vara en utveckling som kulminerar i bloggandet. Själv märker jag hur jag börjat pinga loss hej vilt på Nyligen, men vad är det jag skriver egentligen? Det är ju fortfarande bara käften som går liksom...

K-märkt

Hittills det mest intressanta inlägget i Lassbodebatten.

ameh...

Som om inte alla visste det....

Your Penis Name Is...

Beefy McManstick

Penis Name Generator

Dröm

Jag och Alex lekte. Eller planen var att vi skulle softa på ett hustak med ett sexpack Pripps folköl light (såklart). Det var som att vi var små barn fast vi lärde inte känna varandra förrän vi var kanske tretton år, så det kändes lite konstigt liksom. Vi klättrade och det var som att vi hade gjort det mängder av gånger förut, men denna gången satt inte tegelstenarna på rätt ställen, det gick inte lika smidigt som vanligt. När jag var alldeles nära kanten och skulle häva mig upp fick jag värsta svindeln, höll på att panika totalt och var helt säker på att vi skulle falla. Allt var så mycket krångligare, jag visste att vi hade gjort det tusen gånger tidigare men nu funkade det inte. Till slut tog jag mod till mig och började kravla upp över kanten. Alex var precis bakom mig. När jag tittade över kanten insåg jag att huset inte fanns där. Det var bara som en kuliss, stöttad av en sorts träställning. Sedan rasade alltihop. Inte det minsta dramatiskt eller så utan det mest segnade ihop.

Efter detta blev det mer surrealistiskt. Det dök upp människor som bodde i husen runt omkring och var asförbannade. Dom jagade oss och det blev värsta Benny Hill-känslan på det hela, fast på riktigt liksom. Jag var hemskt rädd. Sedan vaknade jag.

Morrn

Jävlar vad trött jag är... Natten har enligt SMHI och andra (då menar jag Aftonbladet) varit tropisk, jag är typ ångkokt som en liten kalorifattig broccoli eller liknande. Tropiska nätter leder till rastlös och lätt sömn vilket i sin tur leder till väldigt mystiska drömmar. Jag måste med vagnen så berättar sen.

Ta-ra

Return of the Theaster

Jag vet att jag sagt att jag inte ska boosta Theas ego mer, men hur kan man låta bli när hon är så galet gullig och bara tycks bli sötare mest hela tiden. Måste passa på att nämna att undertecknad själv snusat sött på det tjusiga påslakanet i bakgrunden. Fast det var ganska länge sen. Jag har slutat snusa.

Acccelerator The Big One 2006

Igår var det äntligen dags för Accelerator. Jag tog sällskap genom staden med Hanna. Trots att vi är grannar så var det ett tag sedan vi sågs, så på vägen hann vi avverka ämnen som fotbolls-VM och de tjusiga karlar som deltar i det, de tjusiga karlar som finns på hemmaplan och som inte alltid är så lätta att förstå sig på, sommarvärmen, musiken man vill höra och den man vill slippa höra med mera.

Väl på plats mötte vi upp Jonas, Daniel och Lena. För övrigt - alla tyckte naturligtvis att min nya frisyr var vansinnigt tjusig. Vi hade bestämt oss för att skippa de två första spelningarna, så väl inne behövdes bara en öl för att man skulle känna sig redo för Regina Spektor. Det var inget annat än hur-bra-som-helst. Hon är så fantastiskt söt och såg bara strålande lycklig och glad ut hela spelningen. Jag tog lite bilder med samma värdelösa resultat som vanligt (tror fan att kameran i min nya mobil tar bättre foton vilket borde vara någon slags teknisk skandal). Min mobil fick även stå till tjänst med världens minsta 20-sekunders bootleg av refrängen till Fidelity (nedan framförd på Conan O'brien) som numera tjänstgör som ringsignal.



Daniel, Hanna och Lena kikade på Josephine Foster och jag och Jonas softade utanför i väntan på Jenny Lewis with the Watson Twins. Dom hade tjusiga matchande paljettklänningar, vilket var tur för dom - både jag och Hanna hade enats om att kräva pengarna tillbaka om dom inte hade levt upp till tvillingdealen. Det var också en strålande spelning, innehållande en cover på The Travelling Wilburrys gamla dänga Handle With Care feat. Ben Gibbard i Death Cab For Cutie, svängiga små koreografier (vad fint saker blir med tvillingar!), ett à capella nummer och en riktigt snygg avslutning där bandmedlemmarna lämnade scenen en efter en tills bara trummisen var kvar. Kändes helt arenarock sjukt nog, haha.

Sedan tog Vashti Bunyan vid. Det orkade jag inte riktigt med, man blir ganska seg av värmen inne på trägårn alltså. Dessutom är den lilla lokalen inte särskilt bra under Acceleratorförhållanden - det är massor av biljud och det blev inte bättre av att The Spinto Band spelade på utomhusscenen. Man var tvungen att ta sig allra längst fram i en återvändsgränd-lokal där det var lätt 40 grader varmt för att lyssna till sövande flumfolk och det funkade inte för mig, haha. Men jag blev samtidigt mer beslutsam gällande min föresats att lyssna lite mer på henne - en människa med trogna fans som Joanna Newsom och Devendra Banhart kan ju inte vara helt fel alltså.

Efter detta hade vi lite ledigt, det var ingen som var särskilt sugen på Arctic Monkeys. Jag har faktiskt inte hört någonting, men de har hypats så hysteriskt så man blir ju helt off. Vad är grejen med att alla brittiska band som får lite mediautrymme ständigt klassas som "det bästa bandet någonsin"? Jag kanske är väl skeptisk, men det känns faktiskt inte riktigt rimligt... Hursom helst passade vi på att lämna området en sväng för en matbit. Vi var tillbaka lagom till The Essex Green som började spela 21.30 på utomhusscenen. Det var väl lagom svängigt men kändes ändå... svettigt på nåt sätt. Lite oengagerat kanske? Jag har inte lyssnat så mycket på dom så hade väl inga direkta hitar att vänta på i och för sig. Annars var det hemskt trevligt med en söt jeansrumpa (hur fan får man snyggt aschle i ett par cheap monday jeans?) som tiggde cigaretter så konserten var ändå inte misslyckad, hehe.

Nu var det dags för Death Cab For Cutie med legendariske Ben Gibbard i spetsen. Han är onekligen en svängig och energisk liten karl. Det var inte jag. Jag traskade glatt fram bland de första raderna av publik, men efter fyra låtar pallade inte mina illa åtgånga fossingar och min i övrigt svettiga lekamen med mera. Så jag begav mig ut igen, köpte en öl och önskade att det var riktig festival - alltså festival som inte tar slut, festival när det luktar sommar/öl/bajamaja/braj, festival som gör att man inte måste se allt på samma kväll och så vidare. När man har en kall öl och får sitta ner är det nästan skönt att ha ont i fötterna.

Åkej - jag är lite sur över min egen klenhet och att jag missade större delen av en bra spelning, men i övrigt är jag väldigt nöjd med årets Accelerator. Det jag mest av allt ville se var ju Regina och Jenny och dom uppfyllde alla förväntingar. Jag tröstar mig med att Ben Gibbard ska spela in nytt med The Postal Service under året och ser med spänning fram emot deras nya skiva. En på hela taget magnifik afton.

Imorgon ska jag iväg till Lingans land. Tamigfan!

Tjing!