Axel och balkong

Mjo. Jag badade med Ogge. I fem minuter ungefär. Sedan gick hans axel ur led för (obs! ingen överdrift) elfte gången. Så vi fick ringa efter en ambulans som körde oss till Kungälvs sjukhus. Det var rätt lungt alltså - jag har åkt ambulans med Oscar tidigare under en betydligt jobbigare situation.

Sedan kom ju det som måste komma - axeln skulle på plats igen och det är ingen rolig uppgift att ta itu med. Oscar har erfarenhet av den grejen sedan tidigare och började som vanligt bossa omkring sjukhuspersonalen för att dom skulle se till att han var stadigt bäng och smärtlindrad. Ketogan och Stesolid i rejäla doser har en tendens att göra en allmänt from som ett lamm och väldans trött, så efter att axeln var fixad och vi skulle vänta på röntgen fick jag valla runt en mycket söt och mycket pömsig Oscar i korridorerna. Så fort han satte sig ner somnade han på (återigen, ingen överdrift) två sekunder.

Efter att ha röntgat och läkaren skrivit ut lite olika annat smått och gott i smärtlindringsväg gav jag upp mina försök att hålla honom vaken och han fick slumra loss tills bilen kom. Vi fick en cab för 150 pix (om läkarna ser till att man är komplett wastad så skickar dom inte ut en i kollektivtrafiken) och jag var hemma runt 01.00. Det hela gick ganska smidigt förutom att det finns ju skojigare sätt att spendera permission på och Oscar var väl lite ledsen över det. Det blir kompensationsmiddag på lördag istället.

I tisdags var det roligare dock. Jag hookade upp med Lingan och Yrsa (på bilden) för att hinka öl på Yrsas balkong. Den är nästan lite känd för sitt ölgemyt och ligger rakt ovanför Linnéterassen. Jag visste inte att man kunde bo i det huset... Sjukt tjusigt i alla fall. Senare på kvällen dök Daniel upp och han gratulerades till sin nya tjugofemårighet. Mer balkonger tycker jag - fint.

Nu ska jag natta mig.

Kjamisch