Så att säga Lill-lördag

Lisa har helt enkelt flyttat sin söta rumpa tillbaka till Sverige. Såklart inte hit dock i och med att hon nu bör ha kvalificerat sig som tvättäkta 08:a som det så fint heter. Men det var hemskt fint att träffa henne i onsdags (som alltid). Det var såklart fantastiskt att träffa Malin också, det var nästan lika länge sedan som jag träffade Lisa och vi bor ju i alla fall i samma stad. Vi borde helt enkelt ses mycket oftare. Skivan jag knåpade ihop till Malin blev fin och jag var trots en viss Nintendobakfylla allmänt dansant till The Pipettes Pull Shapes innan jag gick hemifrån.

Fan vad det var jag och brudarna, haha. Andra som var där: Terry (som tog sin första öl på ett år!), Linny, Julia, Alex (inte min, annan), Mikaela, Johanna, Emelie (inte min, annan) och säkert andra jag inte kommer på/inte känner eller så. Det var nog ingen som hade planerat någon särskild utgång eller sådär - från början var det mest sagt att vi skulle softa i solen på Linnéterassen. Istället blev det Kellys och med tanke på ölpriserna så funkar det också.

Det var allmänt opretentiöst och pratigt. Alla ville se bilder på Thea såklart. Terry kommer alltid kunna flyta på den ungen, haha - centre of attention på en gång! När det är såpass mycket människor med som man inte träffat på länge tar samtalen ofta en nästan lite intervjuartad vänding. Man måste uppdatera hit och dit och berätta vad som hänt. Folk gör hur mycket som helst alltså. Jag kände mig lite uppgiven när jag pratade med Linny som typ mest ägnat sig åt att bestiga alla berg i Himalaya och slåss med vattenbufflar på risfält och annat intressant. Och alla pluggar. Pluggar och pluggar. Själv har jag liksom mest kopplat idioter till andra idioter. Yeye - så kan det vara.

Efter hand droppade folk av och det var väl meningen att Malin och Lisa också skulle göra det egentligen, särskilt som Lisa hade ett tåg att ta sig till Stockholm med dagen efter. Men på ett eller annat sätt kom vi fram till att vi borde gå till Uppåt Framåt. (Idag Dj:ar Fredrik Virtanen och Per Hagman... Knepish.) Där har jag inte varit på evigheter alltså. Jag känner litegrann att mina tidigare gny-sessioner här i bloggen bara är resultatet av min egen lathet (föga förvånande, heeh). Det var nämligen hur trevligt som helst och för första gången på ungefär skitlänge känner jag mig allmänt inspirerad och verkligen vill gå ut, jag vill dansa, vill efterfesta.

Det blev mer öl, pratade med Sex-Thomas som jag inte träffat på evigheter och han förklarade hur fruktansvärt jobbigt det är att se så homosexuell ut när man inte är det. *VARNING, IRONI AHEAD* Högst intressant. Eller ja - han pekade ut sin kompis som lider av samma problematik och han var typ apsöt = lite frustrerande mitt i alltihop. Hängslen hade han...åh - hängslen...

Med mina modesta utekvällar och allmänna oengagemang hade kvällen normalt sett tagit slut när Uppåt Framåt stängde. Men fan heller! Vi raggade upp Åke som hade spelat och således var massa tät på tuffa kontanter och hans kompis David (?) och åkte hem till Malin. På vägen passerade vi en folkölsbutik och bunkrade förnödenheter. Planen var karaoke, hehe. Jag är typ rädd för karaoke-situationer, men var på något underligt sätt ändå galet sugen på att sjunga. Det kanske var Pull Shapes som spökade fortfarande, vem vet?

För att det hela inte skulle bli alltför traumatiskt delade vi in oss i två lag på tre. Jag, Lisa och Åke (ja, dumma Lisa kallade honom kara-åke, stryk ska hon ha) mot Malin, Emelie och David. Det svängde. Eller också inte. I vilket fall var det galet kul fram till typ halv sex på morgonen och jag har fortfarande den där vedervärdiga Maroon5-låten i mitt huvud. Men det var värt det!


There was dancing!

Puss