Mos 2005

Mos mos mos

mos mos mos

mos mos mos mos mos

mos mos mos

mos mos mos

mos mos mos mos mos

MOS!

Så kunde det låta när det begav sig. Det vill säga i lördags då vi av praktiska omständigheter fick celebrera årets mos. Egentligen infaller ju mos den 21/11. Uppslutningen var större än någonsin tidigare och under aftonen bevistade sammanlagt 20 (om jag inte missar nån, vilket skulle vara pinsamt men får gå) mosentusiaster årets firande. Under kvällen damp det alltså in en hejdundrande massa trevligt folk. Det var jag, Terry, Lingan, Bäret, Guran, Alex, Tor, Roger, Mattias, Petra, Augusto, Nanna, Daniel, Hanna, Milla, Putte, Philip, Lina, Filip, Sara. Den enda jag som vanligt saknade var Oscar.

Roger dök upp i Göteborg på fredag kväll och var allmänt nyfiken och uppspelt. Han skulle egentligen varit i Paris med vänner och handlat bil, men tydligen blev det inget köp eftersom bilen vandaliserats i Pariskravaller. Osis kan man tycka. Men å andra sidan fick han helt plötsligt en massa ledig tid och vad kan väl vara bättre att spendera sin lediga tid med än en rejäl mosskiva? Hur som helst blev han denna realtivt nystartade traditions mest långväga gäst och en kille som helt enkelt offrar sig för moset.

Under lördagen gled jag och Roger omkring en del i staden, kollade på kläder och skor och jag försökte guida lite bäst jag kunde, det vill säga inte så bra. Jag har bott i den här staden i 28 år och tar liksom det mesta för givet, medans Roger bara varit här en gång tidigare och snabbt utvecklade en spårvagnsfobi. Sedan mötte vi upp Terry vid Masthuggstorget och begav oss till Willys för att handla potatis. Det blev åtta kilo. Lingan väntade hemma hos mig och efter ett tag dök även Tor upp. Då vidtog ett par timmar av massiv förberedelse. Skala, koka, mosa, skala, koka, mosa. Sjukt nog kändes det ändå lite fattigt för under en period var jag rädd att vi skulle bli 28 personer faktiskt. Jag har en tendens att överinbjuda för säkerhets skull och i år blev ju uppslutningen över all förväntan.

Vi lyckades tillverka sex schyssta mos och självklart de obligatoriska mosplättarna.

• Pepparrotsmos - en gammal klassiker.
• Ostmos - i år med smak av en trevlig whiskeycheddar.
• Vitlöksmos - lika klassisk som pepparrot.
• Örtagårdsmos - en nyare variant. Vi gjorde det ganska lätt för oss och använde en örtkryddad crème fraishe som smaksättare. Gott.
• Metalmos - smaksatt med sambal, salsa och chilisås. Nytt och eeh... rivigt.
• Emonamos - döpt efter den lokala pizzerian som bistod med bearnaisesåsen vi smaksatte med. Ära den som äras bör, det här är Rogers uppfinning och det var väl ingen som trodde på den innan, men vi blev positivt överraskade allihop. Emonamos är grymt gott.

Alla mos kräver ju såklart en del tillbehör. På bilden finns ketchup, senap, rostad lök, gurkmajonnäs, majs, gurka, tomat, paprika, hummus och sjukt nog potatischips, vilket kanske kan verka lite over-kill. På bilden finns också Lingan, Sara och Hanna som självklart har sin d70 i högsta hugg. Har inte sett hennes bilder från festiviteterna ännu dock.
När Alex dök upp hade hon även med sig ett "old school mos", det vill säga ett mos inhandlat på Sibylla. Vi döpte det till demo-exet, men det var fullt ätbart det med. Jag menar - ett mos är ju trots allt alltid ett mos. Alex hade även med sig en fet kamera för sin fortsatta dokumentation. Hon började göra en liten dokumentär om alternativa traditioner redan vid förra årets firande och hade egentligen utlovat en klippt och klar kopia för premiärvisning i år, men (av någon outgrundlig anledning) har detta tydligen inte legat överst på hennes prioritetslista. Vi kom fram till att ämnet är så stort att det förmodligen krävs åtminstone en trilogi för att täcka in alla aspekter av ett seriöst mosfirande. Trist nog är ju inte jag en lika framstående fotograf vilket förklarar bildens blurrighet, men ni fattar ju poängen.



Av Philip och Lina fick jag ett fantastiskt tjusigt Mosdagskort och en present bestående av fyra ljuvliga sötpotatisar. Texten på kortet:
"Potatisar som snart ska få bli mos. De är spända av förväntan, glada över äran men vet inte ännu hur eller om de kommer att kunna leva upp till att vara gott mos..."
"Ha en underbart mosig dag! Hoppas den blir mosigare än någonsin. Mosa loss och mosa till och mosa ur... (Glöm inte att mosa upp). Hoppas du får några fina mosar också..."
Mos är mättande. Rejält mättande. Faktum är att jag fortfarande är mätt. Förutom mos dominerades ju festen som sig bör av orimliga mängder alkohol. Det gör ju också sitt till för att fysiken ska vara av undermålig karaktär dagen efter. Det är väl delvis på grund av själva spriten som jag har lite svårt att utveckla vad som hände mer under kvällen. Jag får väl låta bilderna tala. Jag vet att det dansades fram på småtimmarna. Det var säkert alldeles magiskt att se... Nedan följer således lite mosmingel.




Guran och Philip Salén bakom bärsen.















Petra våldför sig på Daniel. Eller så ser det i alla fall ut...













Jag och Augusto har alltid sett det som en dygd att låta spriten vara ifred. Fast det är ju bara Mos en gång om året...


















Vet inte om det är jag eller Alex som står för den sjukaste minen. Men så kan det bli med för mycket mos innanför västen!






Putte ser allmänt skeptisk ut, men så mosvägrade han ju också. Milla sitter som i ett litet mostrans. Hon har för övrigt också bloggat om mos. Kolla hennes inlägg här.










And there was dancing.... Fram på småtimmarna that is. Lingan ser ut som hon håller på att avlida. Filip desto lyckligare, lägg märke till mosbeläggningen på tungan, hahaha...










Nanna och Lina. På begäran. Det får avsluta mitt mosinlägg. Men traditionen består. Ett år går så fort och snart är det Mos igen.