Nöjd

Fem papp fattigare, men en massa skojiga möbler, mattor, ramar, sängkläder och annat fint rikare. Jag är sjukt nöjd med mina inköp, hann med att montera sängen och ett avlastningsbord igår kväll. Det vill säga - jag sov typ ingenting, haha. Men vem kan låta bli att bygga när man har lägenheten full av IKEA-kartonger?

Nu jobbar jag och kommer dessutom att göra natten. Det känns sjukt tråkigt att ha dubbeln idag när man bara känner för att fixa fint i sitt hem. Allting har känts väldigt halvfärdigt ända sedan jag flyttade in, men nu kommer jag äntligen att få i ordning åtminstone i sovrummet.

Köpa sig lycklig!

Ikväll ska jag till IKEA och äntligen få handlat min säng! Eller sängstomme är det väl. Ett datorbord ska jag också införskaffa, samt ramar och gardinstänger och annat pyssel som gör ett hem till en borg.

IKEA is the shit! Glad.

Lingan

Igår fyllde Lingan år. Det firades på Mi Casa (kvalitetslokal, alla var där). Jag, Lingan och sedermera Daniel drack öl i glada vänners lag. Kom hem nån gång efter tolv, satte på datorn, vaknade två timmar senare liggande på golvet mellan datorn och sängen. Det kändes... konstigt.

Jag hade gjort ett fint födelsedagskort till Lingan. Vi ska spela badminton på Fjäderborgen, en stor fet upplevelsepresent således. Det blir tufft, hårt, svettigt och sportigt. Hon fick dessutom en skumtomte och en fin demoskiva från ett säkert jättesvängigt band som spelade på Sticky efter Terrys kakfest. Ja, det var en helkväll.

AAAAAHHH!

Usch, alltså varenda käft i Göteborg har en sjuk unge och måste fram till barnakuten! När dom inte kommer fram så förvandlar dom mig till sin privata lokala politiker som omedelbart måste ställas till svars för att barnakuten inte har större tillgångar och mer personal som kan svara i telefon för att just deras jävla cp-unge har svalt en skruv/dunkat huvet i handfatet/har 37,2 i skållhet rykande feber/fått fågelinfluensa mot alla odds. FAN VAD JAG HATAR SMÅBARNSFÖRÄLDRAR!

Crafty

Jag sitter på jobbet och pysslar mig fördärvad. Nåt ska man ju göra när man maskar liksom, haha. Håller på att åstadkomma ett fantastiskt födelsedagskort till Lingan. Eller ja - det blir ju lite cp också, men det är väl egentligen inte mer än hon förtjänar. Jag tänker givetvis lägga in en bild på det så fort hon har fått det, jag måste ju skryta med mina färdigheter.

Igår blev jag lite kinkig när Hanna sa att hon hade fått nya Sonic. Det hade nämligen inte jag. Men den låg som ett litet paket av glädje och pretentioner i hallen och väntade på mig när jag kom hem istället! Insåg att jag har en slö och sen brevbärare, men blev fortfarande mycket nöjd och spenderade således natten med att läsa recensioner på allt och alla samt ivrigt instämma i att Antony & The Johnsons gjorde årets skiva 2005. Nattläsning när man börjar klockan 07:15 innebär som regel att man blir lite slö i kolan, men hey - vad gör det med ett arbete som mitt?

Fast nu får jag väl jobba lite antar jag. Aj hejt barnakuten. Aj hejt barn. Dessutom snöar det. Årets första snö. Lite fint.

Softish

Jobbar. Som alltid typ. Men det är ganska ok. Helt schysst tant att jobba med vilket ju onekligen hör till ovanligheterna. Dessutom ringde Lisa mig förut vilket var skoj. Har inte pratat med henne på evigheter, så det var allmänt skönt att höra hennes ljuva stämma. Hon kommer hem till good ol' Göteborg innan jul och det ska bli lovely att träffa henne.

Dessutom är jag fortfarande allmänt glad för att Oscar kommer hit. Fantastiskt skönt att kunna längta efter honom istället för att bara sakna honom... Jag har bokat tågbiljetter till Östersund också så i januari (för övrigt genial tidpunkt att bege sig norrut) bär det av. Då får jag dessutom träffa min nya bekanting Nanna vars nystartade blogg jag länkar till i högerspalten. Har ju bara stött på henne under mosiga omständigheter tidigare men hon är säkert bra på riktigt också, haha.

Det känns inte lika hopplöst längre, Oscar kommer att gå på dagvård på ätstörningsenheten i Östersund och förhoppningsvis kommer han väl att kunna må bättre så småningom. Jag känner mig också ganska hoppfull, vi kommer åtminstone att försöka se om det går att behålla ett distansförhållande. Jag vet inte alls hur det kommer att gå, precis vad som helst kan hända egentligen, men jag slipper den gnagande känslan av att gå miste om något. Jag kan inte låta bli att tänka att det det skulle vara så fegt att inte ens försöka.

Nu börjar det närma sig hemgång för min del so signing off.

Tata mes petits!

Oh happy joy!

Förmodligen (ska egentligen inte säga för mycket) så kommer min bumling till mig och ser Vive la Fête fredagen den 2/12! Tjoho! Jag är dessutom långledig och han stannar hela helgen. Om (ett betydande om) han har pengar till biljetten that is. Men den är bokad och klar så hoppashoppashoppas!

Mongo

Fick en länk till nån liten manga-doll tjofaderäs av Jonas. Tänkte att den skulle se ut som mig, men det fanns hysteriskt mycket att välja på och ändå blev jag inte nöjd. Dessutom ska den egentligen vara animerad men det funkar inte att blogga javascript. Jaja, alltid nåt att roa sig med. Prova gärna här!

Mos 2005

Mos mos mos

mos mos mos

mos mos mos mos mos

mos mos mos

mos mos mos

mos mos mos mos mos

MOS!

Så kunde det låta när det begav sig. Det vill säga i lördags då vi av praktiska omständigheter fick celebrera årets mos. Egentligen infaller ju mos den 21/11. Uppslutningen var större än någonsin tidigare och under aftonen bevistade sammanlagt 20 (om jag inte missar nån, vilket skulle vara pinsamt men får gå) mosentusiaster årets firande. Under kvällen damp det alltså in en hejdundrande massa trevligt folk. Det var jag, Terry, Lingan, Bäret, Guran, Alex, Tor, Roger, Mattias, Petra, Augusto, Nanna, Daniel, Hanna, Milla, Putte, Philip, Lina, Filip, Sara. Den enda jag som vanligt saknade var Oscar.

Roger dök upp i Göteborg på fredag kväll och var allmänt nyfiken och uppspelt. Han skulle egentligen varit i Paris med vänner och handlat bil, men tydligen blev det inget köp eftersom bilen vandaliserats i Pariskravaller. Osis kan man tycka. Men å andra sidan fick han helt plötsligt en massa ledig tid och vad kan väl vara bättre att spendera sin lediga tid med än en rejäl mosskiva? Hur som helst blev han denna realtivt nystartade traditions mest långväga gäst och en kille som helt enkelt offrar sig för moset.

Under lördagen gled jag och Roger omkring en del i staden, kollade på kläder och skor och jag försökte guida lite bäst jag kunde, det vill säga inte så bra. Jag har bott i den här staden i 28 år och tar liksom det mesta för givet, medans Roger bara varit här en gång tidigare och snabbt utvecklade en spårvagnsfobi. Sedan mötte vi upp Terry vid Masthuggstorget och begav oss till Willys för att handla potatis. Det blev åtta kilo. Lingan väntade hemma hos mig och efter ett tag dök även Tor upp. Då vidtog ett par timmar av massiv förberedelse. Skala, koka, mosa, skala, koka, mosa. Sjukt nog kändes det ändå lite fattigt för under en period var jag rädd att vi skulle bli 28 personer faktiskt. Jag har en tendens att överinbjuda för säkerhets skull och i år blev ju uppslutningen över all förväntan.

Vi lyckades tillverka sex schyssta mos och självklart de obligatoriska mosplättarna.

• Pepparrotsmos - en gammal klassiker.
• Ostmos - i år med smak av en trevlig whiskeycheddar.
• Vitlöksmos - lika klassisk som pepparrot.
• Örtagårdsmos - en nyare variant. Vi gjorde det ganska lätt för oss och använde en örtkryddad crème fraishe som smaksättare. Gott.
• Metalmos - smaksatt med sambal, salsa och chilisås. Nytt och eeh... rivigt.
• Emonamos - döpt efter den lokala pizzerian som bistod med bearnaisesåsen vi smaksatte med. Ära den som äras bör, det här är Rogers uppfinning och det var väl ingen som trodde på den innan, men vi blev positivt överraskade allihop. Emonamos är grymt gott.

Alla mos kräver ju såklart en del tillbehör. På bilden finns ketchup, senap, rostad lök, gurkmajonnäs, majs, gurka, tomat, paprika, hummus och sjukt nog potatischips, vilket kanske kan verka lite over-kill. På bilden finns också Lingan, Sara och Hanna som självklart har sin d70 i högsta hugg. Har inte sett hennes bilder från festiviteterna ännu dock.
När Alex dök upp hade hon även med sig ett "old school mos", det vill säga ett mos inhandlat på Sibylla. Vi döpte det till demo-exet, men det var fullt ätbart det med. Jag menar - ett mos är ju trots allt alltid ett mos. Alex hade även med sig en fet kamera för sin fortsatta dokumentation. Hon började göra en liten dokumentär om alternativa traditioner redan vid förra årets firande och hade egentligen utlovat en klippt och klar kopia för premiärvisning i år, men (av någon outgrundlig anledning) har detta tydligen inte legat överst på hennes prioritetslista. Vi kom fram till att ämnet är så stort att det förmodligen krävs åtminstone en trilogi för att täcka in alla aspekter av ett seriöst mosfirande. Trist nog är ju inte jag en lika framstående fotograf vilket förklarar bildens blurrighet, men ni fattar ju poängen.



Av Philip och Lina fick jag ett fantastiskt tjusigt Mosdagskort och en present bestående av fyra ljuvliga sötpotatisar. Texten på kortet:
"Potatisar som snart ska få bli mos. De är spända av förväntan, glada över äran men vet inte ännu hur eller om de kommer att kunna leva upp till att vara gott mos..."
"Ha en underbart mosig dag! Hoppas den blir mosigare än någonsin. Mosa loss och mosa till och mosa ur... (Glöm inte att mosa upp). Hoppas du får några fina mosar också..."
Mos är mättande. Rejält mättande. Faktum är att jag fortfarande är mätt. Förutom mos dominerades ju festen som sig bör av orimliga mängder alkohol. Det gör ju också sitt till för att fysiken ska vara av undermålig karaktär dagen efter. Det är väl delvis på grund av själva spriten som jag har lite svårt att utveckla vad som hände mer under kvällen. Jag får väl låta bilderna tala. Jag vet att det dansades fram på småtimmarna. Det var säkert alldeles magiskt att se... Nedan följer således lite mosmingel.




Guran och Philip Salén bakom bärsen.















Petra våldför sig på Daniel. Eller så ser det i alla fall ut...













Jag och Augusto har alltid sett det som en dygd att låta spriten vara ifred. Fast det är ju bara Mos en gång om året...


















Vet inte om det är jag eller Alex som står för den sjukaste minen. Men så kan det bli med för mycket mos innanför västen!






Putte ser allmänt skeptisk ut, men så mosvägrade han ju också. Milla sitter som i ett litet mostrans. Hon har för övrigt också bloggat om mos. Kolla hennes inlägg här.










And there was dancing.... Fram på småtimmarna that is. Lingan ser ut som hon håller på att avlida. Filip desto lyckligare, lägg märke till mosbeläggningen på tungan, hahaha...










Nanna och Lina. På begäran. Det får avsluta mitt mosinlägg. Men traditionen består. Ett år går så fort och snart är det Mos igen.

Less

Usch, förra inlägget gäller fortfarande ganska stenhårt alltså. Idag är det Mos Dag. Det firades ordentligt i lördags och jag återkommer med ett fetare inlägg om det, med fina (?) bilder och hela baletten (dvs. jag, Daniel, Philip Strebeyko, Nanna och Augusto klockan fyra på morgonen i mitt vardagsrum).

Igår var det en månad sen Oscar försökte sig på det värsta man kan göra. Jag är fantastiskt tacksam över att han inte lyckades, men det tar tid att inse att jag ändå har förlorat honom. Saknar honom så att det gör ont.

Jag vill inte vara med

Stoppa tiden. Lägg mig i en säng. Stoppa om mig. Krama mig. Hämta mig när allt är bra igen.

I need a Florence, a real Florence Nightingale...

I väntan på mos

Igår kom jag fram till att jag inte bjudit in några människor till Mos! Lingan och jag satte ihop en inbjudningslista och hon har bjudit in de sina, men jag har inte riktigt kommit mig för... Så det måste verkligen göras idag. Jag vet typ bara att Terry kommer. Och Augusto med nån flicka. Det känns lite stressande i och med att det inte känns som att det finns så jättemycket annat att se fram emot just nu.

Nu sitter jag på jobbet (surprise!) och försmäktar i väntan på att klockan ska bli fem. Jag är som vanligt gravt oinspirerad av mitt arbete, men det finns en liten ljusglimt i framtiden. Det förändrar väl egentligen inte mitt arbete så mycket men innebär ändå en skön förändring och förenklar samtidigt tillvaron avsevärt. Jag har sökt en nattjänst på Sahlgrenska. Det innebär (i trevlighetsordning):

• Inga fler vidriga dubbelpass!
• Inte heller några andra tidiga mornar!
• Jag kan gå till Sahlgrenska på halva tiden det tar mig att åka till Östra!
• Det ringer inte lika mycket på natten!

Det finns säkert fler fördelar som jag inte kommer på just nu. Det enda negativa är att Daniel också har sökt platsen. Inte för att jag inte unnar honom tjänsten, men det sätter oss i ett lite sorgligt dilemma. Det finns nämligen två tjänster och om vi båda blir anställda så innebär ju det att vi typ aldrig ses igen! (Tänk: dramatiskt crescendo i en Disney-film). Alltså - jag skulle jobba tre nätter och när jag är ledig gör han sina tre nätter. Skittråkigt. Ingen av oss trivs ju att jobba under de omständigheter som vi gör nu, så det känns ju lite trist hur det än blir. Men jag hoppas ändå att jag får tjänsten, det skulle göra livet ganska mycket behagligare alltså.

Ja, nu får jag väl arbeta lite igen antar jag.

Tata!

Pics

Mycket ska man ju bevittna. Fast skoj ändå. Dom är ju trots allt gölliga som få...

















Jag, Lingan och Daniel fick våra första ever Baja Päron till livs. Ojojoj, denna gudarnas nektar...

Antony

I find you with red tears in your eyes

I ask you what is your name, you offer no reply

Should I call a doctor for I fear you might be dead?

But I just lay down beside you and held your hand

I fell in love with you

Now you're my one, only you

'Cause all my life I've been so blue

but in that moment you fulfilled me

Now I'll tell all my friends, I fell in love with a dead boy

Now I'll tell my family, I wish you could have met him

Now I write letters to Australia

Now I throw bottles out to sea
I whisper the secret in the ground

No one is gonna take you away from me

I fell in love with a dead boy, oh, such a beautiful boy

I fell in love with a dead boy, oh, such a beautiful boy

Oh, such a beautiful boy

I ask him are you a boy or a girl?

Are you a boy or are you a girl?

No, you're boy or are you a girl?

Are you a boy or are you a girl?

Är det konstigt att jag gråter?

Konsten att låtsas att allt är OK

Tänkte försöka skriva litegrann mest för att jag sitter på jobbet och håller på att däcka. Det har varit en väldigt turbulent period för min del och jag har väl knappast återhämtat mig direkt. Oscar har som sagt flyttat hem till Jämtland och hur mycket man än önskar att ett sådant distansförhållande skulle fungera så är det egentligen ganska orimligt. Han skrämde skiten ur mig riktigt ordentligt och jag kan inte hjälpa honom. Leder hans flytt till att han får det bättre så går det före allt annat just nu, även om jag saknar honom som fan. Om jag låter kall så är det väl mest ett sätt att försöka distansera mig. Tro mig - jag är allt annat än likgiltig.

Vad är det som har hänt i övrigt? Ja, jag har ju liksom varit lite dimmig, vad jag än har gjort har jag hela tiden haft Ogge i bakhuvudet. Dessutom var jag tvungen att sjukskriva mig ett tag och ägna mig åt en smula alkoholmissbruk med Lingan. Jag har i alla fall varit på en fin spelning på Pustervik. Strålande Andrew Bird. Jag har ju inte nån möjlighet att lägga in några foton eftersom jag är på jobbet, men samtidigt så är ju Hanna så mycket duktigare på sånt. Hon lyckades roffa åt sig setlistan efter spelningen dessutom. Kolla hennes egna blogginlägg "Fiol!" och "Mer om herr Fågel" för en utförligare rapport.

I fredags fyllde Terry 24 jordsnurr och firade det hela med ett kak-kalas i trevligt gemyt. Det var Terry, Thor, Petra, Lingan och jag som glatt glufsade hembakta småkakor. Sedan dök även pappa Tjåfen (hur fan stavar man till det?) upp och pappa-skämten haglade (fast det var ingen som vågade ge honom armstryk). Saker och ting känns fortfarande lite skumma med Terry och hennes grosess, mest för att vårt umgänge alltid har varit av en ganska vild karaktär så att säga. Terry är ju inte den som spottar i glaset direkt. Det är ju inte konstigt att relationer förändras under sådana omständigheter, men jag drömmer inte mardrömmar om att jag typ ska råka tappa ungen eller nåt längre. Ser fett med fram emot knodden. Dessutom var Terry söt som få och poserade glatt med Thor à la hysteriskt smug couple i väntans tider med handen på magen, hihi. Bilder kommer senare, jag lovar.

Vad kan jag berätta mer? Jo, jag har kommit ut på växeln, haha. Eller ja - i alla fall för chefen (vilket jag antar betyder även resten av Nordeuropa). Det var ju liksom nödvändigt för att kunna förklara min bortavaro. Jag var ganska uppriven när jag ringde henne men höll lika jävligt på att börja asgarva när hon kläckte ur sig: "Jamen du är ju ung och mister du en står det tusen åter!". Öh, javisst... Hon lyckades alltså i samma andetag inte bara vara politiskt korrekt utan dessutom lite käck. Det kallar jag handlingskraftigt ledarskap!

Nu har klockan faktiskt lyckats bli kvart över sex och hemgången börjar skönjas i framtiden. Det var ganska skönt att få skriva lite igen även om det som mal i mitt huvud inte försvinner. Distraktion är A och O. Det är för övrigt ytterligare en av mina planer för att handskas med min situation just nu. Jag har utarbetat den med min ömma moder. Vi kallar terapin "Decorate the depression away!" och den inkluderar spenderarbyxor och flertalet besök på IKEA. Det ska åtminstone inhandlas en säng illa kvickt, har blivit grymt trött på att sova på golvet.

Jag ska försöka uppdatera lite oftare i fortsättningen, bland annat kommer ju nästa veckas stora begivenhet Mos Dag att dokumenteras grundligt.

Tata mes petits!

Svåra saker

Med acceptans menas att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och att handla utifrån denna verklighet effektivt och i riktning mot sina värderingar och mål.

Att leva ett liv, inte vinna ett krig

Ensam

Nu är jag ensam, sjukskriven och har inte lämnat lägenheten på snart två dygn. Oscar har flyttat till Jämtland och jag saknar honom. Att reda upp hur jag mår kommer att ta lite tid, sen kanske jag kan skriva nåt intressant igen.