Less

Usch, förra inlägget gäller fortfarande ganska stenhårt alltså. Idag är det Mos Dag. Det firades ordentligt i lördags och jag återkommer med ett fetare inlägg om det, med fina (?) bilder och hela baletten (dvs. jag, Daniel, Philip Strebeyko, Nanna och Augusto klockan fyra på morgonen i mitt vardagsrum).

Igår var det en månad sen Oscar försökte sig på det värsta man kan göra. Jag är fantastiskt tacksam över att han inte lyckades, men det tar tid att inse att jag ändå har förlorat honom. Saknar honom så att det gör ont.