Konsten att låtsas att allt är OK

Tänkte försöka skriva litegrann mest för att jag sitter på jobbet och håller på att däcka. Det har varit en väldigt turbulent period för min del och jag har väl knappast återhämtat mig direkt. Oscar har som sagt flyttat hem till Jämtland och hur mycket man än önskar att ett sådant distansförhållande skulle fungera så är det egentligen ganska orimligt. Han skrämde skiten ur mig riktigt ordentligt och jag kan inte hjälpa honom. Leder hans flytt till att han får det bättre så går det före allt annat just nu, även om jag saknar honom som fan. Om jag låter kall så är det väl mest ett sätt att försöka distansera mig. Tro mig - jag är allt annat än likgiltig.

Vad är det som har hänt i övrigt? Ja, jag har ju liksom varit lite dimmig, vad jag än har gjort har jag hela tiden haft Ogge i bakhuvudet. Dessutom var jag tvungen att sjukskriva mig ett tag och ägna mig åt en smula alkoholmissbruk med Lingan. Jag har i alla fall varit på en fin spelning på Pustervik. Strålande Andrew Bird. Jag har ju inte nån möjlighet att lägga in några foton eftersom jag är på jobbet, men samtidigt så är ju Hanna så mycket duktigare på sånt. Hon lyckades roffa åt sig setlistan efter spelningen dessutom. Kolla hennes egna blogginlägg "Fiol!" och "Mer om herr Fågel" för en utförligare rapport.

I fredags fyllde Terry 24 jordsnurr och firade det hela med ett kak-kalas i trevligt gemyt. Det var Terry, Thor, Petra, Lingan och jag som glatt glufsade hembakta småkakor. Sedan dök även pappa Tjåfen (hur fan stavar man till det?) upp och pappa-skämten haglade (fast det var ingen som vågade ge honom armstryk). Saker och ting känns fortfarande lite skumma med Terry och hennes grosess, mest för att vårt umgänge alltid har varit av en ganska vild karaktär så att säga. Terry är ju inte den som spottar i glaset direkt. Det är ju inte konstigt att relationer förändras under sådana omständigheter, men jag drömmer inte mardrömmar om att jag typ ska råka tappa ungen eller nåt längre. Ser fett med fram emot knodden. Dessutom var Terry söt som få och poserade glatt med Thor à la hysteriskt smug couple i väntans tider med handen på magen, hihi. Bilder kommer senare, jag lovar.

Vad kan jag berätta mer? Jo, jag har kommit ut på växeln, haha. Eller ja - i alla fall för chefen (vilket jag antar betyder även resten av Nordeuropa). Det var ju liksom nödvändigt för att kunna förklara min bortavaro. Jag var ganska uppriven när jag ringde henne men höll lika jävligt på att börja asgarva när hon kläckte ur sig: "Jamen du är ju ung och mister du en står det tusen åter!". Öh, javisst... Hon lyckades alltså i samma andetag inte bara vara politiskt korrekt utan dessutom lite käck. Det kallar jag handlingskraftigt ledarskap!

Nu har klockan faktiskt lyckats bli kvart över sex och hemgången börjar skönjas i framtiden. Det var ganska skönt att få skriva lite igen även om det som mal i mitt huvud inte försvinner. Distraktion är A och O. Det är för övrigt ytterligare en av mina planer för att handskas med min situation just nu. Jag har utarbetat den med min ömma moder. Vi kallar terapin "Decorate the depression away!" och den inkluderar spenderarbyxor och flertalet besök på IKEA. Det ska åtminstone inhandlas en säng illa kvickt, har blivit grymt trött på att sova på golvet.

Jag ska försöka uppdatera lite oftare i fortsättningen, bland annat kommer ju nästa veckas stora begivenhet Mos Dag att dokumenteras grundligt.

Tata mes petits!