Softish

Jobbar. Som alltid typ. Men det är ganska ok. Helt schysst tant att jobba med vilket ju onekligen hör till ovanligheterna. Dessutom ringde Lisa mig förut vilket var skoj. Har inte pratat med henne på evigheter, så det var allmänt skönt att höra hennes ljuva stämma. Hon kommer hem till good ol' Göteborg innan jul och det ska bli lovely att träffa henne.

Dessutom är jag fortfarande allmänt glad för att Oscar kommer hit. Fantastiskt skönt att kunna längta efter honom istället för att bara sakna honom... Jag har bokat tågbiljetter till Östersund också så i januari (för övrigt genial tidpunkt att bege sig norrut) bär det av. Då får jag dessutom träffa min nya bekanting Nanna vars nystartade blogg jag länkar till i högerspalten. Har ju bara stött på henne under mosiga omständigheter tidigare men hon är säkert bra på riktigt också, haha.

Det känns inte lika hopplöst längre, Oscar kommer att gå på dagvård på ätstörningsenheten i Östersund och förhoppningsvis kommer han väl att kunna må bättre så småningom. Jag känner mig också ganska hoppfull, vi kommer åtminstone att försöka se om det går att behålla ett distansförhållande. Jag vet inte alls hur det kommer att gå, precis vad som helst kan hända egentligen, men jag slipper den gnagande känslan av att gå miste om något. Jag kan inte låta bli att tänka att det det skulle vara så fegt att inte ens försöka.

Nu börjar det närma sig hemgång för min del so signing off.

Tata mes petits!