Kommunikation och musik
Hmm, det här med att splasha ut sitt privatliv för alla att läsa kan ju få sina konsekvenser har jag kommit fram till. Inte för att det har hänt något särskilt utan mest för att jag kan komma att framstå som en hysteriskt velig person. Det är ju knappast nåt nytt det heller, men man behöver ju inte förvärra det hela.
I vilket fall har jag pratat med Oscar. När jag precis hade kommit fram till att jag skulle smsa honom, så pep telefonen. Vi ska ses och försöka komma fram till något på onsdag. Vi har en del att ta itu med, det är det inga tvivel om, men vi ska åtminstone försöka. Jag vet inte riktigt hur jag ska må alltså - ska bli skönt att prata igenom saker och ting, men samtidigt svårt. Jag längtar tillbaka till tiden när man blev lycklig av att se hans tandborste bredvid min i badrummet. Fattar inte vad som hände med vår kommunikation. Det var ju genom att vi hade så lätt för att prata med varandra som vi blev vänner från början. Då fungerade det att bortse från våra olikheter och faktiskt förstå varandra ändå. Man får hoppas att det går att återgå till den känslan på onsdag.
Det har inte hänt nåt särskilt annat viktigt, ägnade ju mest gårdagen åt att fundera på ett framtida singelliv. Fast under tiden jag gjorde det hämtade jag hem en massa fin musik, bland annat Stereo Total. Oj, vad TUFFT! Dom kommer till Sticky Fingers Topfloor 1/10 och då ska det dansas har jag bestämt mig för. Funderar på om jag kanske kan få med mig Augusto om jag lovar att joina honom på Silverbullit...?
För övrigt ser spelningshösten förbannat trevlig ut. Andrew Bird 26/10, Sigur Rós 3/11, Vive la Fête 2/12 med MERA! Då räknar jag inte ens med Depeche Mode i februari. Det verkar ytterst lovande, jag behöver fanimig komma ut på lite roligheter, det är en sak som är säker. Det enda som saknas är Hidden Cameras (bilden nedan: Sticky Fingers, 040928) det var alldeles ljuvligt sist de spelade. Kan bara hoppas att dom snart dyker upp igen. Räcker pengarna till (något högst osannolikt) så skulle jag hemskt gärna bevista Broadcast spelning i London samt se Rufus Wainwright i Berlin. Ah, ljuva drömmar måste man ju få ha...
Min långledighet är för övrigt slut och jag sitter och skriver på jobbet. Mindre inspirerande att jobba, desto mer inspirerande att min och Lingans hysteriska sportighet har slagit till igen! Nu jävlar ska det gymmas! Lite beroende på om Lingan (den gamla simulanten) har lyckats bli frisk tills imorron. Going BUFF! Hihi. Återkommer naturligtvis med en djuplodande rapport om mina svällande biceps snabba framväxt.
'Til then!
1 kommentar:
ja o dessutom är dom enfotade.. men iofs. vem fan behöver ben/fötter när man har vingar?
det är hårt o leva i rampljuset... men inget får stå i vägen för vägen mot ett liv i rampljuset.. ja undrar när erbjudanden om egna spalter i kvällstidningarna ska komma... hmm
Skicka en kommentar