Muscle Mania

Jag har ont i låren. Aj.

Det gick hur som helst bra att träna och jag blev allmänt pepp efteråt. Det var jag, Nanna och ett gäng hurtiga tjejer i åldrarna 19-60 år som spände mage, lår och rumpa till tonerna av olika låtar ur NRJs spelingslistor. Efteråt gick vi till Lidl och handlade sjukt billiga grönsaker för att kickstarta vårt nya, muskulösa liv totalt befriat från fett och kolhydrater. Jao. Man får väl se hur det går.

Idag känner jag mig (i enlighet med lagen om alltings jävlighet) förkyld. Men jag ska missbruka c-vitaminer och gnaga i mig rå vitlök och hinka mängder med te, för jag vägrar vara sjuk imorgon. Är galet pepp på att fortsätta träna och en töntig förkylning ska inte få sätta stopp för min framtida fitness.

Jag jobbar med Hanna i helgen. Det är hemskt skönt att slippa tillgjord trevlighet eller andra försök att låtsas att den här arbetsplatsen är ok. Det är den inte vilket jag antar framgått vid det här laget. Igårkväll när vi skulle åka hem fick vi båda två uppleva Västtrafik från sin sämsta sida. Det vill säga vi blev ifrånkörda av spårvagnschaffisen två meter innan vi var framme vid dörren. Vi sprang inte för vi trodde inte vi behövde det. Han väntade lugnt tills vi var lagom nära, stängde dörren mitt framför näsan på oss och körde makligt därifrån. Det kan verkligen inte varit av någon annan anledning än för att jävlas. Fanskapet som körde var skallig och såg sammanbitet sur ut och jag är ganska säker på att det var samma människa som sist. Om jag någonsin får reda på vad han heter så ska jag offra lite pengar på ett par demonstranter som kan stå utanför hans fönster varje morgon och skrika mina specialkomponerade slagord.

Andra bloggar om: västtrafik, träning, träningsvärk