Extremhöger

Jag hade ju inga särskilda pengar att röra mig med på bokmässan igår (sådana events ligger av någon skum anledning alltid strax innan lön), men jag fick åtminstone köpt en bok. Extremhögern av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson. Jag läste den redan när den kom i början av 90-talet, nu kostade den en femtiolapp och kändes inressant igen, främst med tanke på sverigedemokraternas framgångar i valet. När de visar upp sitt nya upputsade yttre känns det nyttigt att läsa lite historia om de olika grupperingars sammanslagningar och splittringar som ledde fram bildandet av sd.

Som tur är finns det ju fortfarande element som inte riktigt kan hålla käften utan fortfarande låter offentligheten skåda vad det egentligen, nu och genom tiderna, innebär att vara sverigedemokrat. "Att ljuga så det låter sannolikt" låter som en klassisk strategisk lösning bland svenska nationella partier, vilket således knyter an till sverigedemokraternas historia på ett tjusigt sätt. Att häva ur sig det till DN är ju inte särskilt strategiskt alls dock. Facklan är numera en blåsippa, men vad är skillnaden i övrigt..?

33 punkter om varför vissa är mindre svenska än andra.

Andra bloggar om: sverigedemokraterna, val 2006, extremhöger