Psycho babble
Oh, glömde. Nu när jag ändå är full liksom. Jo, det är faktiskt ganska bra emellanåt att ta hand om sig själv. Det måste man. Det är fint att känna sig behövd och det är bra att försöka hjälpa andra. Men när hjälpen behövs mer akut, eller när någon avkräver en den som sin rättmätiga egendom, eller manipulerar fram den genom att framtvinga (medvetet eller omedvetet, kanske till och med desperat) skuldkänslor, oro eller bara allmänt jävla pissigt magont - då är det i allra högsta grad dags att tänka på sig själv. Då är det förmodligen inte heller längre frågan om hjälp, utan snarare bekräftelse. Bekräftelse går att ge och få på andra sätt än att fucka upp sig själv. Tänk på det.
Godnatt / dr Mattias
4 kommentarer:
Fyllebloggning? Det låter som en helt ny trend. I och för sig så har jag svårt att hitta tangentbordet under berusning, men det är en annan sak.
Är det verkligen en ny trend? isf måste jag vara en av pionjärerna för jag har ägnat mig åt det ganska länge, heh...
Jag vet inte - brukar folk vanligtvis fylleblogga?
Jag har i alla fall lyckats undvika det än så länge - vilket antagligen är för det bästa. Mina fylleblogginlägg skulle antingen bara bli djupt tragiska eller oförståeliga beroende på vilket stadium jag befinner mig.
Dom borde göra en dokumentär om fenomenet på kanal 5!
jag har inte riktigt koll på andras vanor, lägger nog inte ens märke till om nåt skulle kunna klassas som fylleblogg, heh.
men vid de tillfällen jag fyllebloggat har jag åtminstone haft vett nog att faktiskt berätta att jag är packad. som en brasklapp liksom. tragiskt och obegripligt är det säkert, men det är lugnt - jag tar det. :)
Skicka en kommentar