Gott Mos och en Glad Potatispuré!

Jag och Lingan pyntade oss blå under mosaftonens förberedelser inför den stora dagen. Vi har alltid feta ambitioner inför mos, men lyckas aldrig hinna med allt. I år hade vi egentligen velat ha mospromenad med frågor som "Hur många kilo potatis har gått åt till årets mosfirande", "Vilken potatissort är att föredra när man ska ha mosfest" (svar: 11 resp. King Edward), men man kan ju inte hinna med allt. I alla fall blev det ballonger och serpentiner mest överallt och det såg riktigt tjusigt ut i min lilla lya.


Terry har redan gjort en mosbloggarinsats och ordnat med finfina beskrivningar av årets olika mos. Det var ju det där med det grekiska moset - en kontroversiell ny kandidat på moshimlen. Personligen tyckte jag det var gott, men jag kan förstå om man motsätter sig att det var nästan lika mycket smaksättning som potatis i det. En så gott som filosofisk diskussion det där - när upphör ett äkta mos att vara mos? När tar övriga ingredienser över och gör det till något annat? Jaja, planen med att ha många mos är ju att det ska finnas någonting för alla.

Jag kommer glömma folk här, men årets glada mosfantaster var förutom den obligatoriska moskommitén (jag själv, Lingan och Terry): Heléna (som hade med sig sin pojkvän Fredrik och Emmi), Nanna, Alex och Martin, Malin, Ogge, Patrik, Klas, Jens, Yrsa och Emelie, Linn, Hanna Lovén Öberg, Filip Strebeyko och Per, Philip Sahlén och Lina, Petra, Paula, Therese (classmate till Lingan) med flera skulle jag tro. Jo, ej att förglömma - min granne som jag trodde ville klaga på att vi lät som mosmätta sumobrottande elefanter till gammal svettig euro, men istället hade fått strömmen avstängd och tyckte att min mosfest var ett jättebra tillfälle att fråga om han fick dra en kabel från min balkong till hans... Människor upphör aldrig att förvåna.

Jag fick presenter! Mosgåvor av finaste kvalitet. Av Philip och Lina fick jag en tjusig hemmabroderad kudde med inskriptionen:

Mos, mos, mos
åh vad mos är gott!

Petra och Paula förärade mig rentav en medalj som gör att jag numera kan titulera mig mosmaster, vilket förmodligen väldigt få kan skryta med.

Vad dricker man till mos? Lingan hade inga problem med sina Guinnes vad jag vet, men det där är inget jag skulle våga mig på alltså. Själv tryckte jag i mig ett gäng Sofiero (funkar i de flesta lägen) och senare på kvällen blev det drinkar av en massa sorter. Folk drällde in och gav sig av allt efter vad som kändes naturligt i sann avslappnad mosanda, men framåt småtimmarna var det bara jag, Filip S, Heléna, Fredrik, Emmi, Nanna och Patrik kvar. Så vi avslutade aftonen med att relativt snorpackat spela Galenpanna, ett spel som kräver mycket mer närminne än jag hade till hands. På hela taget en mycket lyckad mosfest, vilket synes här nedanför i det numera traditionsenligt årligen återkommande mosminglet.




















































Nu govänner - är det bara ett år kvar till nästa gång. Jag hoppas innerligt att traditionen får leva vidare och att de nya mosentusiaster som anslutit sig också kommer att fortsätta fira i mosets glada anda. Det fanns folk vi saknade i år som av olika anledningar inte kunde delta, men ni ska veta att vi tänkte på er och ser fram emot ett ännu mer storslaget celebrarande nästa år.



Kram


Andra bloggar om: mos, fest, mingel