Böglobbyn

Puh. Det var inte så illa som jag befarat. Jag var inte med mer än den utlovade sekunden och såg inte dimmigare ut än vanligt. Eller? I alla fall inte med tanke på min stadiga berusning - i efterhand och under angstens plågor blev jag ganska övertygad om att mitt underhållningsvärde borde varit enormt. Eftersom jag inte kommer ihåg så mycket av kvällen kunde jag lika gärna gjort ballongdansen på scen till nån Anna Book-låt... Men jag klarade mig från det där så - ångesten är borta!

Dessutom var programmet mycket bättre det här avsnittet, men det beror kanske framförallt på att jag var intresserad av själva syftet. Det vill säga att visa upp det faktum att det finns bögar i Sverige som faktiskt mår fysiskt dåligt av att lyssna på schlager. Eller ja - det var största behållningen jag fick i alla fall.

Nu är det verkligen dags att sussa.
Krams

Andra bloggar om: hbt, schlager, böglobbyn, tv, ångest