Dumb sweetheart, never on parade

Har som sagt tränat idag. Det var jobbigt och konstigt nog (jag slutar inte att förundras över detta) skönt. Kanske kan till slut den där eviga känslan av ett meningslöst jobb faktiskt ge något tillbaka - om man har för få tillfällen att känna sig duktig så hänger man fast vid de få halmstrån som finns. Detta kommer självklart leda till att jag är fitness god of the year come 2007 eller så.

Efteråt gick vi hem till Nanna och gnagde knäckemackor, kikade på Pimpa Min Bonde och lekte lite med katten (snäll sådan, jag fattar ingenting). Passade även på att hjälpa henne installera last.fm och fick till min glädje lyssna lite på Nouvelle Vague så nu har jag vittjat Soulseek på sköna lounge-covers av heta åttiotalsklassiker. (Doobeedoo).

Vi pratade också en del om pyssel såsom stickning. Igår fick jag nämligen en liten instruktion i denna ädla konst av Ross som är lite av ett stickningsgeni. Han kan göra en massa kluriga mönster och sånt. Riktigt så avancerad blev inte lektionen igår, men jag har i alla fall lärt mig rundstickning med fyra stickor (många stickor det, dom är ta mig fan överallt) vilket innebär att man kan göra sömlösa arm- och benvärmare, vantar, strumpor och andra smala rörformade saker. Bra skit.

I alla fall kom jag och Nanna fram till att vi borde pyssla med hennes kompis Philip som tydligen är en jävel på att sy. Om han inte är alltför pricey ska han fan få sno ihop en måttbeställd brun manchesterkavaj till mig (våt dröm). Han har ett guldrum. Det är ungefär hur koolt som helst. Vi insåg också att nu på fredag finns egentligen inte heller någon vettig ursäkt för att låta bli att träna. Vore fint om man fick med sig Lingan på ett fräscht MRL-pass då också.

På fredag är det Hidden Cameras-spelning vilket blir fantastiskt, jag menar - kolla bara hur fint det var sist (youtube ovan). Jag är dessutom fett inställd på att skrapa ihop mina sista små slantar och försöka ha råd med M. Ward på Pustervik på lördag. Det vore verkligen ljuvligt. Jag har inte hunnit lyssna på senaste skivan men hans cover av Louis Armstrongs Sweethearts on Parade är precis lagom bitterljuv för att man ska lyckas låta bli att smågrina lite. Men om det inte går är det nån gratisgrej på Världskulturmuséet som Nanna propagerar för tror jag. Man får se helt enkelt.

Imorgon ska jag:

• Tvätta (bore me more).
• Träffa Terry och hämta Hidden Cameras-biljetter (hoppas jag).
  
• Försöka hooka med farsan i ett desperat sponsorärende.
• Spendera aftonen hos Lingan med Augusto, folköl och 8-bits.

Wish me luck!

ps. Förmodligen har jag varit dum. Dumma Dum-Dum. Jag ska inte använda mig av datorer under the influence, jag blir bara elak. Det var inte så illa menat som det kan ha låtit. Förlåt mig. ds.

Andra bloggar om: träning, nouvelle vague, m. ward, hidden cameras, stickning