Schmutz

Ja, jag vet inte vad man ska säga längre alltså... Finns det något folkparti kvar vid det här laget? Aftonbladet benar upp hela dealen i lättfattliga punkter om man inte hängt med i svängarna (många svängar blir det).

Efter att jag gått från jobbet och sänkt ett gäng välförtjänta after work-bärs med Lingan har följande inträffat:

• Niki Westerberg har vetat om möjligheterna att få tillgång till Sapnet sedan ett halvår tillbaka.
• Johan Jacobsson avgår som pressekreterare eftersom han också varit medveten om Per Jodenius tillgång till hemliga s-uppgifter sedan i mars, men "inte agerat tillräckligt kraftfullt".
• Helena Dyrssen (som ju tidigare rapporterat inte vet någonting) blir ny tillförordnad pressekreterare.
• Lars Leijonborg visste om att Johan Jacobsson vetat om Per Jodenius tillgångar till Sapnet, men sedan i söndags har han förnekat att någon del av partiledningen haft insyn i frågan.
• Folkpartiet har nu erkänt att tidigare nämnda snabba gensvar på socialdemokraternas utspel om skolan och integrationen kunde åstadkommas genom att Niki Westerberg på ett tidigt stadium informerats om dem av Per Jodenius.

Vad finns det kvar att säga liksom? Man kan stå och hytta med nävarna åt alla håll och fråga sig vad detta gör med den svenska demokratin - men vad hjälper det? Jag tänker inte ens vädja om att eventuella läsare ska låta bli att rösta på folkpartiet (även om mina sympatier inte ligger hos dem vilket torde vara ganska uppenbart) för jag tror inte att övriga partier skulle agerat annorlunda.

Faktum är att det blir svårare att lista ut hur man ska rösta hela tiden. Vad är minst värdelöst? Det är väl ditåt min röst kommer att gå. Igår till exempel ryggade jag tillbaka inför ett kuvert från Sverigedemokraterna i brevlådan - det är det säkert en massa människor som inte gör. Det kändes läskigt att fläka upp den glansiga broschyren med tillrättalagda klyschor blandat med bilder av svenska sommarmiljöer och se hur man så påtagligt lyckas alldeles utmärkt med att tvätta bort sin stämpel som otänkbara gormande högerextremister. Oaktat invandrarfrågan (vilken såklart sätter stopp för minsta tanke i den vägen) skulle min röst inte hamna hos sd, men 4,5 miljoner svenskar har i veckan fått samma kuvert hem i brevlådan och med den stora osäkerhet som verkar råda är det ju inte helt omöjligt att dom roffar åt sig ett gäng missnöjesröster. Framför allt bland yngre väljare - enligt informationen i den bifogade broschyren (från Ungt Val 2006, klicka på bilden) skulle de om ungdomarna fick bestämma vara Sveriges tredje största parti. Scary shit alltså - i Sifos senaste SvD-beställda undersökning toppar de alla tidigare resultat med ruggiga 2,5 %.


Alltså - jag har själv inte bestämt mig. Jag vet inte. Och som det ser ut är all mistro förståelig. Men man måste rösta, det är det demokratin är till för. Tricket efter den här valrörelsen känns mest som att reda ut vad som är försvarbart att rösta på utifrån ett demokratskt perspektiv. Det gäller att hitta den som hycklar minst.

Andra bloggar om: folkpartiet, spionhärvan, dataintrång, val 2006, lars leijonborg, per jodenius, niki westerberg, johan jakobsson, sverigedemokraterna, ungt val 2006