L'automne

Igår somnade jag 2130 ungefär. Imorse drog jag en Oprah och vaknade ca fem sekunder innan väckarklockan började ringa klockan 0600. Det är alltså *räkna på fingrar* åtta och en halv timma. Jag känner mig så vansinnigt utsövd och höstpeppig så det är helt osannolikt alltså.

Det enda sura är ju att det här är helt orimligt - finns inte en chans att jag kan gå och lägga mig vid den tiden normalt sett. Igår när jag gick och la mig hade jag varit vaken i ganska prick ett dygn innan, det finns liksom inga möjligheter att bli så här utsövd som rutin. Men när jag drömmer mig bort i overkligheten tänker jag att det vore fint ändå...

Höstpeppen visade sig genom att det var kallt och klart på väg till jobbet och att jag hann med att köpa en latte att värma händerna på i ett kafé på Centralen. Det känns nästan lite osunt att vara såpass pigg och fräsch på väg till jobbet innan klockan ens är sju på morgonen alltså. Men det kanske är så människor är? Det kanske är därför de pallar så mycket som det känns som att inte jag pallar? Alla kanske inte har sönderstressad dödsångest på mornarna?

Jag blev i alla fall hemskt sugen på att återuppta ett Skatåstraskande - måste kontakta dels Nanna (för att jag aldrig träffar henne trots att jag vill) och mina kollegor i alrokeriet (det vill säga Alex och Lingan). Vore ju fint redan i morgon, åtminstone om det är så schysst väder som idag.

Andra bra höstsaker:

• I morgon spelar The Northern Overlook på Kaleida. Det känns höstigt.


• Det finns en jättefin vinterjacka att köpa, men måste vänta tills degen kommer.


• Den tjugonde oktober spelar The Hidden Cameras på Musikens Hus.


• Den tjugoandra (tror jag) åker morsan och jag till Berlin för att shoppa lite och fira hennes 60-årsdag.

I'm a loner and a sorry entertainer. Men ibland känns det rätt ok.