Uppdaterat knarkträsk

Jag har ju hittills mest garvat åt att Patrik Sjöberg, den gamle sydamerikanske maffioson som tillbringat större delen av sitt vuxna liv i olika skatteparadis världen över, kört lyxiga sportbilar och annat finlir, nu äntligen åkte fast. Det är fortfarande hur kul som helst, men toppas självklart av Sven Nylanders erkännande. Jag var nästan benägen att tro på honom ett tag, hans ursäkter lät så bonnigt oskyldiga (läs: orimliga) att jag inte kunde tro att någon skulle försöka sig på så lama lögner. Men - det måste ju uppenbarligen varit desperation över den plötsliga pressen som landat i nacken på svensk friidrotts goody two shoes. Ren idrott...

Nylander har dessutom vägrat göra ett tillförlitligt drogtest som Aftonbladet erbjöd honom innan erkännandet. Det finns tydligen möjlighet att se vilka droger en person tagit och även när han tagit dem under en period av nittio dagar tillbaka. "Om det var mig det handlade om, så skulle jag inte tacka nej till en möjlighet att rentvå mitt namn och styrka min historia", säger Marcus Lindström, vd för Safetest.se. På den här punkten kan jag väl i och för sig förstå att Nylander drar öronen tillbaka och vägrar peta på någonting som Aftonbladet kommer dragande med. (Dessutom har förklaringen dykt upp medan jag sitter här och skriver, hehe.)

Det som slår mig mest är dock den otroliga klantigheten. Om man nu efter sin karriär (som evig fyra, mind you) har lyckats skaffa sig ett bra knäck med givna sponsorer - hur korkat är det inte att på hemmaplan, inför halva Europas sportjournalister nödvändigt dra i sig kola? Diskuterade det här lite med en jobbkompis och vi kom fram till att hans enda kvarvarande karriärmöjlighet är att om ett par år skriva en bok med titeln How I kicked the habit - a tale of the harsh reality of sportjournalism.

Patrik Sjöberg har inte klarat sig undan än på ett tag - hans erkännande och offentliga ursäkt analyseras och ifrågasätts på ett gäng punkter i Aftonbladet av medierådgivaren Paul Ronge. Det enda positiva verkar vara att han skrivit ursäkten själv och att dess klumpighet på något sätt ska väcka sympatier. Ungefär som att klappa en förståndshandikappad person på huvudet och säga: "Han gör så gott han kan". Men det verkar inte hålla heller eftersom han i samma brev lyckas peka ut Börje Salming som sin kola-provider. Det tar varken Börje eller svenska folket lätt på, hahaha....

Patrik Lövgren orkar jag knappt ge mig in på alltså. Vafan, han är ju fortfarande aktiv - han försöker säkert bara hålla musklerna igång inför något sista litet misslyckande innan karriären är över. Det misslyckandet blir hur som helst inte under Finnkampen...

Andra bloggar om: sven nylander, patrik sjöberg, patrik lövgren, knark, kokain, erkännande, droger