Switchboard-o-rama

För ett tag sen nämnde jag en bok skriven av P. C. Jersild som heter En levande själ. Det var länge sedan jag läste något av honom och en tid senare när jag och Lingan browsade Ebbes Hörna på Stigbergstorget hittade jag ett par pocketböcker för en femma styck, så jag slog till. Den ena - Till varmare länder - var lite av en besvikelse. Den kom ganska tidigt i hans karriär och hade ett stilgrepp som gjorde den lite ansträngande att läsa. Men den andra - Babels Hus - är strålande. Enligt baksidan slog den svenskt bestsellerrekord när den utkom, den sålde i 140000 exemplar på två veckor. Historien är en berättelse om ett modernt svenskt sjukhus, sett främst ur ögonen på en pensionär vid namn Primus Svensson som blivit intagen för en hjärtinfarkt.

Jersild (som själv är läkare) beskriver sjukhuset ur de flesta vinklar, från ledning till städpersonal och intressant för mig är ju såklart hans version av hur situationen i en modern sjukhusväxel ser ut. Boken kom visserligen ut i originalutgåva 1978, men det verkar inte vara några större skillnader förutom kanske de rent tekniska:

I sjukhusets växel var luften laddad. Det var en av de mest pressade arbetsmiljöerna. Så mycket aggression kom in och så litet fick gå ut. Överskottet stannade kvar i växeln och höjde spänningen.
Man kunde utifrån nå de olika telefonerna inom sjukhuset på två vägar: via växeln eller genom att slå direkt. Svarade ingen vid direktpåringning, kopplades samtalet efter ett par minuter till växeln som fick söka.
Vid sidan om telefonnätet fanns två andra kommunikationssystem: lokaltelefon och trådlös radio. All jour- och beredskapspersonal bar små radiomottagare i bröstfickan. När växeln sökte pep det i den lilla mottagaren. Vederbörande skulle då uppsöka närmsta telefon och kontakta växeln.
Växeln på Enskede sjukhus var ljus och modern. Dock var luften för torr som på de flesta ställen med indirekt ventilation. Den torra luften befordrade uppkomsten av statisk elektricitet. Själva utrustningen var lättarbetad och ergonomiskt utformad. Ändå var problemen för dem som arbetade där stora. Vissa tider på dygnet höll växeln på att bränna ihop under alla inkommande samtal från folk som skulle beställa tid, få svar på prover eller andra besked. Personalen i växeln fungerade som levande säkringar; blev spänningen alltför hög, bröt de samman.

Sug på den!

Nu ska jag verkligen natta mig - imorgon ska jag hooka upp med Terry och Thea, kanske doppa en tå vid Näset eller bara Frölundasofta, man får se.

Nighty-night


Andra bloggar om: växel, ångest, ond bråd död