Again... Krossa Schlagern!

Jag har pratat lite om det här i tidigare inlägg och har funderat mer på det. Jag skrev till exempel om schlagerdominansen inom homokulturen och hur detta yttrar sig i pridesammanhang. Jag tycker självklart att det är varje människas rätt att vara stolt över sig själv - man ska aldrig behöva gömma sin identitet som om den vore smutsig eller besmittad på något sätt. Jag kan också förstå att det kan vara en respit från att vara tyst om sin läggning för mängder av hbt-personer bosatta på mindre orter i Sverige, att en gång om året få komma till Stockholm och släppa på hämningarna.

Allt det där är nog bra och fint på sitt sätt. Men samtidigt ifrågasätter man ännu mer ytligheten i hela spektaklet när man läser i Aftonbladet om hur Tallinns Prideparad med 500 modiga deltagare blev våldsamt attackerad med påkar och stenkastning. Som "upplyst" svennehomo borde man bejaka den ständigt omtalade mångfalden och flytta sitt paljetterade ass till Warszawa eller Riga eller just Tallinn och vifta med boan in the face of prejudice! Det låter mycket vettigare än att svansa efter la Lindarw genom Stockholms jätte-PK innerstad... Min hjälte Joel Gibb pratade med Metro om detta i intervjun inför släppet av Awoo - jag blev sjukt inspirerad.

- Jag hade velat gå till Pridefestivalen i Warsawa. Där betyder den någonting. Folk blir misshandlade eftersom det är ett så konservativt samhälle. Människorna i Stockholm borde åka till Pridefestivalen i Warsawa.

Om en estnisk fjolla kämpar för sin rätt att lyssna på schlager kan jag lätt ställa mig bakom det i fuckin' gyllene skor om det skulle behövas. Men i Sverige känns allt som oftast mina öron betydligt mer misshandlade än resten av min kropp. Senast idag sände SVT en repris av Melodifestivalen från 1984 - jag finner inga ord. Som om man inte bombarderas nog liksom...

Mindre Anna Book - mer STONEWALL!

Usch, this might hurt in the morning... Blääää.

Andra bloggar om: tallinn, pride, våld, hbt, joel gibb