Whackos och vart dom tagit vägen

Jag kom att tänka på en intressant grej som jag och Terry pratade om på stan i torsdags: originalen. Var kommer dom ifrån och varför känns det som att man inte ser tillräckligt många nu för tiden? Eller är det bara jag som känner så? Vi kom in på ämnet efter att vi gått förbi Satisfaction i Haga och kollat skyltfönstret. Jag har dessvärre inte sett fenomenet själv, men har hört berättas om ägarens lustiga beteende och ruggiga paranoia. Tydligen har han tapetserat hela skylten med obetalda räkningar bland annat, men nu var det bara en liten lapp om att ingen annan än han själv hade rätt att vistas i lokalen. Vi kom fram till att han antingen hade fått rätt medicinering eller var inlagd.

Men vad har hänt med dom skumma? Jag har till exempel inte sett My-first-Sony-snubben som brukar stå och sjunga för full hals utanför systemet på Avenyn på väldigt länge. Eller den schizofrene ständigt pratande provokative snubben som går hysteriskt snabbt och har fjollig röst? Eller "Jycken", den tyskspråkige caféfilosofen? Nu får man nöja sig med en liten trist kille som mest stirrar en sönder och samman på ettans spårvagn. Jag tror han är förälskad i Lingan. Sist jag såg honom stod han längst fram i vagnen och frågade alla som gick på om dom hade halstabletter.

Vissa människor borde inte få mediciner. Dom är mycket roligare utan.