Bloggety-blogg

Jag vet inte om jag skrivit om det här tidigare så tänkte att det är lika bra att nämna det när jag ändå har det i huvudet. Jag har precis läst igenom lite intervjuer med olika bloggare på bloggportalen. På det hela taget ganska intressant läsning, det pratas om hur folk censurerar sig själva allteftersom de får fler läsare. Man kan ju inte vara lika personlig och utlämnande med 5000 läsare om dagen. Man säger också massor om bloggarnas kommunikativa egenskaper och poängterar kommentarfunktionens betydelse. Det är ju där en dialog uppstår och det är ju det som är intressant. (Tro inte att jag tycker något annat på grund av mina tidigare inlägg om tyckmyckenheten. Det är ju den snabba responsen som skiljer bloggen från andra skrivna medier. För övrigt - vore trevligt med fler kommentarer i min blogg. For gods sake - jag kan ju knappast sticka under stol med att jag vill att folk ska läsa det jag skriver, det är ju trots allt en galet narcissistisk företeelse det här med att blogga.)

I alla fall, allt detta och - beroendet. Bloggandet betecknas både som ett "gift" och ett "knark", en stor kraft som är svår att stå emot. Om människor som måste skriva om varje bok de läst, film de sett, människa de mött och kopp kaffe de druckit. Och om den stora skrivkrampen som uppstår när man inser att inte en människa är intresserad av hur många kaffekoppar man hävt i sig under en i övrigt händelselös dag, utan att det krävs lite mer stimulerande text för att någon ska orka läsa.

Jag är ju knappast någon erfaren skribent, allt fler av de mest välbesökta bloggarna är ju numera skrivna av journalister och just därför verkar det skumt att ingen av dessa beroendepersonligheter som sugits in i bloggträsket upplevt det som jag kan känna ibland. Eller åtminstone fann jag ingen som skrivit om det. Alltså - när man jobbar på att göra sitt liv mer upplevelserikt för att ha någonting att skriva om. Jag vet - det låter fullkomligt idiotiskt. Att själva bloggandet har blivit en såpass central del av det man dagligen (eller så gott som dagligen ska jag väl säga i mitt fall) gör att man känner sig tvungen att hitta på grejer för att ha något att skriva om. Det är förmodligen därför min blogg är smockfull av redogörelser för vad jag planerar att hitta på, men inte lika fylld av grejer jag faktiskt gjort. Jag har till exempel fortfarande inte varit på the-market - något jag nämnde för första gången när det öppnade i slutet på maj. Jaja - det får väl bli nästa helg, hehe...

Usch - insåg precis att det här inlägget inte handlar om nånting alls - det är mest jag som inte kan sluta skriva. Jo - jag lyckades ju nämna bloggportalen i alla fall! Det är alltid något. Det är en hejdlöst bra sida om man känner att bloggläsande är en last man vill lägga sig till med.