Marmelad

Idag blev jag lite rädd. Jag gick ut på min frukostrast för att ta en cigarett och när jag närmade mig de automatiska skjutdörrarna vid huvudentrén så reagerade dom inte. Det här har visserligen hänt förut, de verkar krångla på något sätt. Lägg märke till att det är just dörrarna som leder ut som det är nåt fel på - förmodligen något knas med sensorerna eller något - vilket alltid leder till känsla av instängdhet. Idag var det extra svårt att få dörrarna att öppna sig, jag fick verkligen vifta loss med armarna framför den lilla dosan ovanför dörren. Det får en att känna sig väldigt obetydlig, särskilt när målet är att ta sig härifrån. Håller jag på att slukas totalt av det stora, stygga sjukhuset och aldrig kunna komma tillbaka till den riktiga världen, där riktiga saker händer? Usch, jag vet inte...

Jag har åtminstone varit härifrån i två dagar och även om jag inte varit särskilt produktiv på något sätt så har jag åtminstone umgåtts en smula med vänner. I tisdags var jag iväg och fikade med Jossan, vilket alltid är trevligt men dessvärre sällan händer. Vi är ju numera grannar (eller delar åtminstone stadsdel) så vi tänkte se oss omkring i Majornas fikutbud och hamnade på Marmelad vid Mariaplan, granne med Götas. Latte (såklart - egentligen inte riktigt klokt att jag ännu ej investerat i en mackapär som kan tillverka denna gudadryck i hemmets lugna vrå) och morotskaka. Gott. På Marmelad har dom en slags porrig källarvåning med feta bänkar klädda med fejkpersiska mattor längs väggarna och stora, dekadent-slappiga kuddar uppallrade överallt, en liten fontän med guldfiskar och en allmänt skön atmosfär.

Efter att vi slukat vår spis (det gick väl ganska fort, heh) så promenerade vi hem till mig för att sänka en flaska rötjut och ge mig en chans att inviga Josefin i the wonders of Little Britain, denna underbara skapelse som på outgrundligt sätt totalt gått henne förbi. Vi kom som väntat in på forna festivaler och den sugenhet som uppstår så här års, kikade på Roskildes hemsida och fick något längtansfullt i blicken. Det är nog inte riktigt rimligt att man kommer iväg dit sorgligt nog. Samtidigt så börjar väl visserligen mitt framhärdande i att låtsas vara 17 år börja verka väl patetiskt, så det kanske är lika bra det.

Jossan däremot kommer att ta sig någonstans. Närmare bestämt till Shanghai (!) för att plugga kinesiska. Hon beger sig österut i slutet på augusti och det låter ju som en helt fantastisk plan måste jag säga. På ett sätt är det ju väldigt trist att hon åker, vi har inte umgåtts mer regelbundet på väldigt länge men nu har vi liksom hittat varandra litegrann igen. På ett annat sätt är det ju väldigt kul för henne att hon kommer iväg och för mig att ha en människa i Shanghai jag kan crasha hos om jag nån gång skulle komma iväg dit, hehe. Alltid bra att ha lite människor utplacerade i världen alltså...

Igår sov jag som fan halva dagen (alltså 3-skift och sommarljus fuckar upp min dygnsrytm totalt). Kikade lite på Eddie Izzard-klipp på Youtube och pratade med Jonas på msn. Vi bestämde oss för att fika när han slutat jobba och eftersom Marmelad visat sig vara ett sånt trevligt ställe så möttes vi upp vid Mariaplan för att tillfredsställa kaffebegäret. Vi pratade väl lite i samma banor som jag och Jossan gjort angående festivaler. Vi har pratat lite om att åka till Arvika, men det känns så väldigt fattigt jämfört med Roskilde. Egentligen är det bara The Knife som jag verkligen vill se på Arvikafestivalen i år och Roskilde erbjuder så väldigt mycket mer. Hur det än blir med sommarens festivalplaner så är väl Accelerator mer eller mindre bokat. Det vore bara korkat att missa egenligen - förhållandevis billigt och massor av trevligt kommer dit. Det blir säkert fint.

Efter fikat promenerade vi en smula genom ett soligt (tro det eller ej) Majorna och på vägen träffade jag Micke, den gamle balettfjollan från Dansforum. Han har väl (så länge jag har känt honom) varit en stadig bit, men nu måste han ha slagit någon form av personligt rekord i omfång. Han rör sig dock med en grace att avundas, en perfekt utåtvridning och skrider fram med sin hydda i högsta hugg på ett imponerande sätt. I helgen hade årets Collage (Performing Arts Schools avslutningsföreställning) gått av stapeln på Lorensbergsteatern. Det har jag tidigare jobbat med som följespotlightoperatör (krystat ord, heh) och hade gärna gjort igen, det är alltid kul att röra sig i kulisserna på teatrar.

Jag och Jonas pillrade lite med att installera en scanner jag fått av morsan och scannade raskt in ett väldigt snygg bokomslag till en Graham Green-roman som jag länge velat ha som t-shirt. Nåt att pyssla med det där. Jag lyckades också få Jonas att se ut som ett frågetecken eftersom Daemon Tools vägrar fungera. Han är ju den jag brukar vända mig till när min dator beter sig som den inte ska, det vill säga jag är fan på honom mest hela tiden. Nu har jag ju dock tillgång till dygnet-runt-support så ska väl leka "jobbig kund" så småningom. Vi avslutade aftonen med att se på Ice Age 2 och gnaga i oss fler ostmackor än man rimligtvis kan behöva. Allt som allt allmänt trevligt.