Att lura sig själv och annat

Jag har varit lite smådeppig idag trots allt. Det är mest att det blev tomt igen. Jag tror att jag är smått förhållandeberoende alltså. Det är ju ganska korkat att tro att en annan person ska kunna ordna upp vad som känns fel i ens liv, men jag lyckas ofta lura mig själv att ett förhållande ska göra saker och ting bättre. Jag luras på ett sånt sätt att jag gradvis invaggar mig själv i en säkerhet som inte finns där och som grundar sig på en känsla som jag helt enkelt inbillat mig. Det går ju inte att bortse från att det är bekvämt att ha någon. Men kanske är det bara för att jag är en väldigt lat och bekväm person som inte tar hand om förhållanden på ett bra sätt.

Jaja - hur som helst var det nog lika bra att det hände nu - ju längre man dragit ut på det desto mer hade jag hunnit övertyga mig själv om att jag var kär. Jag tror att det är så här i alla fall - eller så är det en efterkonstruktion där jag bara fortsätter lura mig själv? Haha - det vore ju lite snopet efter allt mitt spekulerande. I vilket fall så hoppas jag att jag och Jonas kommer kunna fortsätta umgås på ett bra sätt. Just nu känns det kanske lite krystat men jag tror att det kommer bli bättre.

Förutom allt det här tjafsandet så har jag ju lite annat att rapportera om också. I lördags hade Kristofer födelsedagskalas med tårta och tipspromenad. Denna var tursamt nog belägen inomhus och tog oss på upptäcksfärd genom hela lyan. Uppenbarligen vet jag ingenting om Kristofer, jag vann inte ett dugg. Han fick en fin liten bok med saftig tjugotalsporr av mig och Lingan, Ögats Historia av Georges Bataille. Den verkar... bra. Jag är lite besviken på mina senaste utgångar/fester/förfester och annat liknande dock. Jag tycks helt ha förlorat förmågan att dricka orimliga mängder alkohol. Får mest ont i huvudet och känner mig gammal och ful. Denna trista verklighet ledde dessvärre till en ganska tidig avgång, men tippar att Kristofer var rätt nöjd med att få födelsedagsmysa med Daniel på egen hand. Vem vet - dom kanske lusläste Ögats Historia för varandra, haha?

Jag har dock planer på att pröva lyckan på festfronten redan på lördag igen. Nu ska det äntligen ske - Mattias ska få sig lite queerkultur till livs i form av en utgång på GS2H! Jag har även planerat att ha lite förfest faktiskt. Man tycker ju att det borde bli en rolig afton, det gäller bara att jag inte är en sån jävla mes att jag blir bakis innan jag ens blivit full. Jag måste hitta den förlorade inre 17-åringen som tidigare alltid stått vid min sida och hjälpt min gamla förvittrade kropp genom betydligt fler backannaler än den rimligtvis borde klara. Jag tror faktiskt att jag lokaliserat honom, men han är inte längre en hjälpande hand i alkoholkonsumtionens tjänst, utan en totalt oprovocerad galopperande vuxenacne. Det syns bara delvis på bilden på mig och birthday boy här bredvid. Blä. Braskande, olycksbådande rubrik: "Fågelinfluensan har nu nått Sverige och slagit sig ner i Mattias ansikte". Hmm, det där måste också lösas tills på lördag.

Att jag var en sån tönt på lördagen gjorde ju faktiskt att jag slapp vara ett utslaget svin på söndagen vilket absolut hade sina fördelar. Då dök nämligen Roger upp för att se Depeche Mode på Scandinavium med mig. Det var väl mest i nostalgitrippande syfte jag ville se DM, har inte lyssnat något särskilt alls på deras nyare material. Faktum är att jag inte sett dem live sedan jag var femton år och jag blev inte besviken. Våra platser var ju inte de bästa kanske, vi såg scenen nästan rakt från sidan men jag försökte ändå ta lite foton. Jag vet inte hur mycket bilder från spelningar jag har lagt ut här i bloggen, men en sak är säker - jag är inte någon mästerfotograf. Trots mina ansträngningar lyckades jag mest få Dave Gahan att se ut som en vilt flaxande fluga som desperat försöker lyfta från en massiv klump av köttfärs. Det är ju för all del fint men bäst under spelningen var dock Martin Gores finstämda version av "Shake the Disease" med enbart pianokomp. Skickligt av en sån gammal räv att helt trovärdigt lyckas gny fram "understa-a-nd me-eee" à la pubertetsfinnig vädjande girlieboy och jag älskade det. Det gjorde resten av publiken med och alla sjöng med för full hals. Fint.

Det går alldeles utmärkt att öppna bilderna och titta närmare på dem. Men jag misstänker att det inte gör dom så mycket tydligare på grund av mitt redan tidigare påpekade tekniskt/konstnärligt svåra handikapp. Eller ja - bilden till höger på Gahan är ju faktiskt riktigt rolig. Man ska ju inte alldeles missakta humor som konstnärligt grepp.

Jag måste dessutom passa på att skylla en smula på det stora avståndet, min plastiga kamera och dess brist på optisk zoom och sega slutartid samt en sur vakt som inte tyckte det var ok att stå i trappan och fota. Alltså people! Jag hade verkligen allt emot mig! Lite synd för det var finstämt och egentligen wastade jag säkert upplevelsepoäng genom att fippla med kameran halva konserten. Jaja - så kan det gå.

Idag har jag fikat med Filip Strebeyko. Det är en härlig karl som jag inte pratat med på länge. Han har lyckats norpa sig en praktikplats på en firma som sysslar med landskapsarkitektur så han kände sig allmänt nöjd med livet. Vi satt på Cigarren och pratade om den ambulerande klubben Koloni som han på ett eller annat sätt är engagerad i och medans vi satt där gick Daniel förbi utanför. Så jag sprang ut och norpade honom. Han hade tillbringat en fröjdefull stund på Axessakuten eftersom han på väg till jobbet på morgonen hade lyckats vurpa omkull och gjort nåt dumt med armen. Den kan ha varit stukad eller fått en spricka men var förmodligen inte bruten i alla fall. Han hade ett stort "tycka-synd-om"-paket på armen med skumgummi och nån skena.

När Daniel sagt sitt samt på sin i-Pod kunnat ge exempel på Volcano the Bear's förträfflighet så kom vi fram till att vi borde besöka Koloni den 25 mars. Det är alltid trevligt att ha små projekt att se fram emot. Dessutom får jag alltid prestationsångest inför alla spelningar jag går på och kommer således bli tvungen att anstränga mig och lyssna en massa. Har (föga förvånande) aldrig hört Volcano the Bear förut så nu blir det till att forska, haha! Jag har hittat en saxofonist i alla fall...

Nu har jag varit långrandig, men det kan man väl få vara ibland? Klockan är mitt i natten och jag har ett gäng timmar kvar på jobbet, men det innebär ju inte att jag jobbar ihjäl mig direkt. Här är lugnt som i graven (bra uttryck). Jag och Lingan fastnade lite i en diskussion om uttryck i den stilen igår. Summan av kardemumman (dvs pudelns kärna) är alltså att man borde sträva efter ett ökat användande av sådana. Nu ska jag lägga rabarber på jourlistan och ägna mig åt den ett tag.

Tata mes petits!