Abstinens

Fan. Jag är arg. Jag tänkte börja ett lite halvofficiellt projekt idag, eller rättare sagt har jag redan börjat. Runt 14-tiden idag rökte jag senast. Sedan dess har jag sovit och nu är jag tillbaka på jobbet och ska jobba natten. Man tycker ju att man utan problem ska kunna slita sig loss från nikotinets fjättrande bojor åtminstone när man sover, men så fort jag vaknade var jag sur.

Idiotiska tillfällen när det är totalt jävla klockrent med en cigarett:

• När man dricker.
• Efter maten.
• Efter knulla.
• Vänta på buss eller spårvagn. Finns liksom inget annat att göra än att röka.
• Och egentligen när som helst när man inte är typ under vattnet eller nåt annat som omöjliggör det hela...

Jag fattar inte hur det här ska gå till alltså, jag kommer förmodligen avlida skulle jag tro. Men jag har köpt kärring-kitet, tuggummin och en inhalator, det känns vanvettigt töntigt. Tog ett håglöst tuggummi förut på väg till jobbet och det är möjligt att det hjälpte lite, men det är ju hela ritualen av att röka som man är ute efter... Hååå - jag saknar mina cigeluringar! Och jag har bara varit utan i åtta timmar. Det känns som att förlora en gammal kär vän eller nåt... Kalla det klyschor, men det känns faktiskt så. Jag har rökt sedan jag var tretton år, det är mer än halva mitt liv. Det är HELA mitt vuxna liv!

Det jag borde tänka på och vilket jag faktiskt också försöker tänka på är min morbror Roger som dog i oktober förra året. Jag skrev om det när det hände här. Det är i såna sammanhang det slår en hur otroligt korkat och onödigt det är att röka. Med ungefär en veckas marginal missade han att träffa sitt tredje barnbarn. På bilden är Wayne McLaren aka The Marlboro Man. Han var 51 år gammal när han dog av lungcancer.

***

Gick loss på inhalatorn litegrann. Det är faktiskt inte så tokigt. Det jobbiga är att hela huvudet är fullt av tankar på att röka. Jag ska skriva lite jourlistor nu för att skingra dom (tankarna), men återkommer nog lite senare.