Filmfestival

Det är festival i Göteborg igen och Mattias vill vara ambitiös och se en massa film. Detta är ett årligen återkommande fenomen (både festivalen och mina ambitioner inför densamma) men i år är inte mitt misslyckande fullt så brutalt som brukligt.

I söndags såg jag ett kortfilmspaket där filmen a.m. ingick. Regi av Erich Silva och min kära Alexandra (bilden) står för produktionen. Hon hade även en liten roll i filmen. Jag tyckte om den, snygga bilder och en lite oväntad knorr i slutet. Det var dessutom ett överlag schysst kortfilmspaket, om man har otur kan ju filmerna bli av väldigt blandad kvalitet när dom är hopbuntade såhär, men det var flera bra filmer med. Titta gärna lite närmare på filmfestivalens hemsida för mer information om filmerna som ingår i kortfilmspaketet Svenska bilder 16.

Festivalen har ett håmågejj-tema i år, en kategori som fått namnet Love, Actually. Så igår jobbade jag och Jonas upp en queer-kulturell känsla och begav oss till Draken för att se herrar i kvinnokläder. Hmm, kanske inte riktigt politiskt korrekt uttryckt, men koolt med en film som ger en full frontal nudity av två slag - på en och samma person! Filmen heter Transamerica och har givit huvudrollsinnehavaren Felicity Hauffman (bilden) som kanske är mest känd för sin roll i tv-serien Desperate Housewives, en Golden Globe-nominering. Jag brukar normalt sett ha lite svårt för situationer där folk blir hyllade för sina stordåd som skådespelare när det enda de egentligen åstadkommit är att flasha sin egen fulhet on the silver screen. Eller ja - jag tänker väl främst på kvinnor som inte visar upp sig från sin mest kvinnliga sida, som Charlize Theron i "Monster" eller Hillary Swank (bilden vänster) i "Boys Don't Cry" eller "Million Dollar Baby" (snacka om att ha nischat sig!). Men det är väl såpass okonventionellt att våga vara ful i Hollywood att det måste belönas på något sätt. Hursomhelst imponerade verkligen Felicity Hauffman, hon var väldigt övertygande och det tog inte många minuter förrän jag inte hade en tanke på att det faktiskt var en "riktig" kvinna som spelade rollen. Det var en bra och fin film. Fundering: Om man är man och har en son och byter kön - är man hans mamma eller pappa då? Förvirrande...

Haha - igår fyllde min syster år. Jag hann inte träffa henne, så nu sitter jag här och fördriver tid i väntan på att hooka upp med henne och fika idag istället. Hon hade också lite transtema på aftonen igår tydligen. Hon såg After Dark med sina tjejkompisar och efteråt hade hon (under en viss intoxikation) lyckats hångla upp en av de manliga dansarna, haha... Det här är inte riktigt likt min systers normala beteende, men man fyller väl bara 24 en gång antar jag, hihi. När hon har tagit sig ur bakfyllans ondskefulla garn ska jag se till att få en grundlig redogörelse.

Ikväll (eller natt faktiskt, det är bara på festival som det blir nattfilm på riktigt) så är det dags för nästa rulle. Klockan 23.59 är det C.r.a.z.y. (bilden) på Folkan. Vi fortsätter på gay-temat helt enkelt - kanske mest på grund av ett väldigt ostrukturerat katalogläsande, fast den här rullen verkar också bra. Förutom en massa bra musik (Patsy Cline, David Bowie bland annat) är den kanadensisk och francophone så det känns inte som att man amerikaniserat sin festival alldeles.