Buken

Nu har jag börjat min långledighet. Det känns verkligen jätteskönt, har sett fram emot det länge nu. Jag jobbade som vanligt min sista natt tillsammans med Patric, mer känd som nazistdvärgen. Han hade med sig en kombinerad ficklampa/stunngun. Han är komplett galen. Men inget kunde grumla min förväntan och glädje och jävlar vad jag räknade minuterna i väntan på att få gå hem i tisdags morse.

I tisdags var jag relativt produktiv för att vara jag på en sovdag faktiskt. Fick tvättat en smula och sedan bar det av för att träffa Malin som jag inte sett på hundrafemtio år (ca). Vi slog oss ner på Cigarren och fikade litegrann och uppdaterade varandra om vad som hänt. Bland annat har hon börjat läsa teoretisk filosofi vilket är högst oväntat och sjukt roligt. Roligast var att hon inte riktigt insåg skillnaden mellan praktisk och teoretisk filosofi när hon sökte kursen... Men tippar att det kommer gå bra för henne där, Malin brukar styra upp det för sig.

Sedan bar det av till Jonas för en afton av GTA och annat trevligt. Jag stannade kvar där och kom av någon anledning (det vill säga på grund av loftsäng och hela golvet fullt av vrålande väckarklockor) upp ungefär samtidigt som honom. Jag hade sett fram emot att bara vägra lämna sängen tills fan löste av mig, men när jag väl vaknat så var det ju lika bra att stanna uppe. Kom på den briljanta idén att höra av mig till Terry. Vi har inte setts på skitlänge vilket såklart beror lite på att vårt sätt att umgås förändrats en del sedan den berömda bullen, men också för att hon har renoverat mest hela tiden och jag har jobbat som en skållad apa. Vi hookade upp på vagnen och begav oss till Publik för en latte och kanelbulle samt en del inredningsprat, kommade barn-prat och allmänt uppdateringsprat.

Sedan åkte vi hem till mig för att laga omelett samt leta reda på "Den Flygande Holländaren I" (en skiva med Cornelis-covers) som av någon okänd anledning tydligen inte säljs längre. Det säger i alla fall Terry så jag tänkte i min godhet se om den gick att finna på nätet. Var även tvungen att dokumentera bäbiskistan (den går tydligen numera under namnet "buken" vilket inte bara låter läskigt utan även otäckt). Gillar den särskilt i profil, fina grejjer. Enligt experter är det tydligen en "flickmage", men det återstår ju att se. Inte så länge till dock för om ganska exakt en månad är det dags för den stora nedkomsten. Då blir jag nästan som morbror. Stackars unge - kommer ju bli totalt traumatiserad. Yeye - you can't win 'em all som jag brukar säga.

Tata mes petits