Löpsedel

Fick syn på den här löpsedeln på väg till jobbet i morse. Jag brukar mest lägga märke till grejer som att Anna Book har två liter torkat blod i magen och sånt, men det här var faktiskt lite uppiggande att notera.

Blev mest glad av löpet om vinterdepression för om det är nåt sånt så måste det ju innebära att det så småningom tar slut. Även om man bor i det äckligaste landet världen har att erbjuda i januari så blir det ju förr eller senare april och maj och juni etc... Just nu jobbar jag på varannandags överlevnadspepp, men det är ju dagarna emellan som knäcker en. Då blir små motgångar till oöverstigliga berg.

Mmm, det har varit ganska jobbigt på sistone. Jag bråkar med Oscar. Det är inget jag vill, faktiskt det sista jag vill och jag vet inte varför det alltid blir så. Vad jag än säger så blir det fel och skiljas som vänner verkar fungera mycket dåligt. Jag blir mest ledsen av att prata med honom nu och han tycker att jag dissar honom hela tiden. Det kanske jag gör, jag vet inte, men det är i alla fall inte avsiktligt. Finns ingen kommunikation alls längre och det gör mig sorgsen. Jag saknar honom och mest av allt saknar jag den Oscar han var, den jag blev kär i...

Vi ska inte höras mer. Det känns helt vidrigt, men jag kommer inte på så mycket annat att göra. Han verkar tro att jag hatar honom, men problemet är ju snarare tvärtom. Jag saknar honom alldeles för mycket men vi vet ju båda två att det aldrig kommer bli som förut. Jag hoppas att han inte skadar sig.