Glögg 2005

Helgen har varit på det hela taget ganska underbar. Min Oscar är här och i fredags var vi på Vive la Fêtes spelning på Sticky Fingers. Spelningen var helt strålande, Els Pynoo som väntat snygg som få. Vi parkerade oss på balkongen till en början, jag hade tyvärr ingen kamera med mig vilket är lite surt så här i efterhand. Hade nog kunnat få fina bilder därifrån. Ogge hade sin kameramobil dock så jag kanske kan prestera några foton i efterhand, har ingen usb-kabel till den just nu dock. Vive la Fête är förbannat roliga att se live! Efter några låtar bestämde vi oss för att gå ner och dansa lite. Svettigt, bökigt och alldeles... alldeles underbart... Jag har ju inte lyssnat in mig på samma sätt som Ogge, men det var kul att höra låtar som Schwartzkopf live, jag blev ganska inspirerad och funderar på att handla fler skivor.

På lördagen var det dags för glöggfest. Inget avancerat i stil med mos, men vi ställde ändå till med värsta julbaket. Oscar gjorde lussekatter och jag och Lingan bakade pepparkakor. Det är ett jävla kavlande när man gör pepparkakor alltså, men dom blev tjusiga till slut. Jag hade ju inga formar men Lingan hade tagit med sig ett par. En i form av en smurf och en som skulle se ut som en Ahlgrens bil.

Under förberedelserna passade vi på att sörja Micke "Svullo" Dubois. Insikten om hans tragiska bortgång hade liksom inte riktigt satt sig ännu. Vi kom fram till att han borde hedras på bästa möjliga sätt och byggde en liten minnesplakett att ställa i vardagsrummet. Vi dekorerade även pepparkakorna med "Svullo". Kan sakna honom ibland... Världen känns så tom utan dig, Micke... Skicka en sista hälsning till allas vår Svullo här.

Under aftonen kom Henny, Heléna, Bäret, Mattias, Filip, Hanna, Lena och Daniel. Sjukt nog lyckades vi göra slut på tre liter glögg. Det är ganska konstigt eftersom det inte fanns nån närvarande som påstod sig vara särskilt förtjust i denna dryck. Men vafan - det är ju bara jul en gång om året. Jag och Filip provade även på den strålande kombon Burke's Ron och julmust (populärt Ron & Must). Sjukt nog en helt ok drink faktiskt! Det låter ju verkligen ruggigt, men musten dödar de flesta andra smaker vad det verkar...

Nu är det bara fyra timmar tills Oscar åker hem till Jämtland och han ska iväg och träffa sin före detta jobbkompis Heléne. Känns som att jag börjar sakna honom redan innan han åkt (en vanligt förekommande känsla, men fortfarande ack så obehaglig). Men jag har mina tågbiljetter till Östersund betalda och klara, så den nionde januari tar jag mig också norrut, om så bara för en vecka. Det ska bli skoj att se det där stället som man hört såpass mycket om. Jag kommer säkert även hinna träffa Nanna däruppe, vilket lär bli trevligt värre.






Jag lämnar er med ett stycke pepparkakshumor av låg kvalitet (ju mer man kavlar desto mindre krävs det för att ha roligt).





Tata mes petits!