Inget ping utan pong

Inte heller pong utan ping skulle jag tro. För min del blev det varken ping eller pong igår dessvärre. Jag var helt enkelt för trött. Min morgontrötthet varade hela dagen efter den danska utflykten i tisdags. Jag köpte ju faktiskt inte orimliga mängder sprit, bara orimliga i förhållande till min finansiella situation... Så nu är jag fattig som en liten lus igen. Så kan det gå. Fast å andra sidan får man tydligen en liten lönehöjning nästa månad. Dessutom retroaktivt på grund av att dom är så jävla långsamma med att förhandla. Ett stort fett Tjoho minus skatt!

Ja, på grund av den alltöverskuggande tröttheten igår så blev det alltså inget besök på Augustos nya pingisklubb på Kellys. Det känns lite surt för jag var faktiskt väldigt sugen på att slå några bollar. Men förhoppningsvis var väl tillställningen en succé även utan min medverkan så att det blir fler sportiga onsdagskvällar i framtiden.

Nu sitter jag ju återigen på jobbet och kan inte annat så tänkte att jag får väl skriva lite om Köpenhamn trots att jag inte har några bilder tillgängliga. SÅ: Vi begav oss alltså okristligt tidigt hemifrån, tog en vagn som gick 05:21 (!) och när jag väl tagit mig ur den värsta medvetslösheten på Centralen blev jag grymt nöjd med att hitta ett öppet café som kunde tillgodose mitt morgonbegär av caffe latte. Mmmmm... Dagen började således helt ok. Resan ner var ju ganska händelselös - vi sov mest utspridda över massor av säten. Säfflebussen är ett ganska schysst transportmedel måste jag säga.

Väl framme avverkade vi Ströget, skrattade åt danskar och gnagde i oss ett wienerbröd på Magasin du Nord. Oscar är ju en bakande person och ville väl testa the local flavour eller nåt, haha. Sedan blev det turism med stort T. Vi åkte typ nån sorts turistbåt à la Paddan som tog oss runt en sväng förbi den nybyggda Operan, Den Lille Havefrue, Den Sorte Diamant (Stadsbiblioteket) och andra tjusiga sevärdheter. Köpenhamn är grymt mysigt alltså, det var dessutom jättefint väder, så byggnaderna och båtarna i Nyhavn hade en solig inramning.

När detta väl var avklarat tog vi metron en station från Kongens Nytorv till Christianshavn och förberedde oss samtidigt för att bestiga Vår Frälsares Kyrka. Sjukt stiligt bygge som har en spiraltrappa utanpå spiran. Det är tydligen ca 400 trappsteg men det kändes mer som 4000. Det var svajjigt att gå upp till toppen utanpå tornet, fast väl värt det med tanke på de fina utsiktsbilder man fick. Mot toppen smalnade trappan av och slutade till sist i tomma intet så att säga. Vanvettigt läskigt, jag brukar inte ha några problem med höjder, men det där var riktigt ruggigt.

Sedan var det dags att handla barnkoffertar. Jo, man måste handla barnkoffertar när man är i Köpenhamn, sån är lagen. Fast jag funderar på om det inte är dags för mig att kringgå lagen nästa gång jag åker dit, för jag känner att jag måste ha fyllt min kvot vid det här laget alltså. I alla fall bar det av till Systrarna Grene på Ströget där jag även inhandlade en styck ljusgrön bandana åt min morfar, hihi. Han går på cellgiftsbehandlingar och har tappat allt hår så jag tänkte att det skulle vara lite klädsamt. Tyckte så synd om honom senast jag träffade honom. Han är 83 bast och har alltid haft mycket och tjockt hår och nu när han har tappat det så såg han genast mycket äldre ut. Jag fick även köpt en tjusig Tamara de Lempicka plansch på Poster Land - den kommer passa finemang i mitt blivande gröna sovrum.

Alltså - danskarna bör ju vara alkoholister allihop med sin billiga sprit och sin möjlighet att handla den i alla affärer, non? Så varför tittade lilla tjänstemänniskan bakom disken på mig som om jag var fullständigt sjuk i huvet när jag bad att få fyra flaskor av den mycket förtjänstfulla drycken Rasputin? På Netto var det inte bättre - tre flaskor Grants höjde tydligen också ett och annat danskt ögonbryn. Bah! Amatörer... Ogge gjorde för övrigt förmodligen det bästa kapet i billighetsväg. Bacardi Lemon var dyrare än man kunde tro, men han lyckades ragga fram två flaskor Burke's Ron (lägg märke till - inte Rum) med citronsmak. Har visserligen inte smakat på den ännu, men för 89 danska per butelj kan det fan smaka vad som helst.

Efter alla strapatser var vi ganska slitna och slog oss ner på ett H C Andersen-inspirerat café och gnagde i oss en kanelsnegl. Kanelsnegl kan vara bland det bästa som finns - jag har ju upptäckt det för länge sedan i och med otaliga Roskilderesor men för Oscar var det första gången. Han var smått salig, hehe... Under hemresan lyckades vi lägga beslag på hårdrockssätet i bussen och kunde således sussa så gott som hela vägen hem. Väldigt behagligt att somna in, stilla vaggad av en soft brummande bussmotor.

Jag återkommer som sagt med bilder. Tata for now!