Nu så!

Nu känner jag mig lite mer organiserad. Idag har jag träffat Karl och fikat en smula med honom. Det var trevligt som fan, särskilt som jag inte har träffat honom på typ två år (?). Tror jag i alla fall, det var hur som helst jävligt längesedan. Ikväll blir det kräftskiva hemma hos Malin och Jonna vilket kan bli hur skoj som helst. "Be there, at stony point, be a man, show yourself!". Hehe... Karls hemkomst har den mycket trevliga effekten att folk vill träffa honom, vilket i sin tur leder till en förhoppningsvis välbesökt kräftskiva. Jag kommer ju ha min kamera i högsta hugg som vanligt numera, mitt nya dokumenterande jag håller på att ta över totalt. Kräftorna är ju rätt sekundära i sammanhanget, men sprit finns det så att det räcker och blir över. Just nu sippar jag Bacardi, Ogge spelar Mortal Kombat och efter vad jag förstår kan kvällen verkligen sluta precis hur som helst. På gott och ont, haha...

Pratade med Daniel förut och det var lite smått ångestframkallande i och med att han var på jobbet. Snart är det min tur. Huuu... Börjar jobba igen på tisdag kväll och då kommer väl mitt liv inte vara lika kul att dokumentera antar jag. Men vafan - fram till dess ska det väl gå att ha kul? Det är åtminstone ambitionen, man får se hur det går.

Jag har ju blivit med stadig karl, numnera såpass stadig att han bor hos mig. Detta innebär inte på minsta sätt att han är stabil. Det är väl detta som givit mig lite knäppa vibbar de senaste dagarna, har varit lite smått ostadig själv alltså, särskilt med tanke på hur Stockholmsresan blev. När man saknat någon såpass intensivt och sedan ses under de omständigheter som vi gjorde så behöver man egentligen lite tid för att reflektera. Det har det ju inte funnits så mycket möjlighet till på mina 35 kvadratmeter, vilket gjorde att jag var surast möjliga person igår och förmodligen gav Ogge ytterligare grejjer att nojja över. Vad han behöver inse är att ifall jag mår kasst så beror inte det alltid på att han är sjuk... Men jag vill ju att saker och ting ska fungera och även om det är jobbigt så känns det som att vi förstår varandra bättre och bättre hela tiden.

Det som var fint i Stockholm var jättefint och det som var dåligt var helt åt helvete. Svart och vitt, så kan det vara ibland. Bilderna kommer, jag lovar, men nu är planen att jag ska raka huvet på min man innan jag fyllnar till alldeles, så jag lägger in dom imorron (eller nåt, dvs om jag inte är för bakis). En bild på mig och björnen dock - åh, han är så stilig, vill ha honom hos mig!

tata!