Min Oscar

Jag saknar min man så mycket va. Det är ju nästan löjligt. Han åkte till Jämtland den 20/7. Inse hur länge sen det är! Här försmäktar man utan vare sig sex eller nån att krama och bråka med...

Ägnade natten åt en massa funderingar, kunde inte somna förrän typ åtta på morgonen. Jag kom fram till att trots att vi bråkar och tjafsar hela tiden, trots en massa (i mina ögon) egentligen totalt onödig ångest, så älskar jag den lille fjanten. Jag åker till Stockholm på måndag och hämtar hem honom. Efter det kommer han dessutom att bo ihop med mig på mer eller mindre obestämd framtid, i alla fall tills han får tag på en egen lägenhet. Underbart på ett sätt, men livsfarligt på ett annat i och med att vi faktiskt har saker att bråka om. Känns också lite knäppt att flytta ihop när man vet att man kommer att flytta isär så småningom. Men - det kommer funka! Det måste det göra annars blir jag förmodligen också knäpp...