Doin it doggystyle

Motionen alltså - så ingen missförstår min käcka rubrik. Det blev ingen simning. Alexandra ringde mig och frågade om jag ville följa med henne ut och valla Åke, en trind liten mops som hon satt hundvakt för. Det har varit ett jävla tjat om denne Åke (aka Bubben) på sista tiden så jag tänkte att det kunde vara trevligt att ta sig en titt på fanskapet. Samt en schysst pratstund med Alex såklart.

Sagt och gjort åkte vi upp till Skatås för att traska 2 och en halv kilometer. Kanske låter lite slött, men mopsar är inte några djur som behöver allt för mycket motion och dessutom är Bubben bara fem månader gammal så orkar inte med alltför stora strapatser. Bilfärden dit var ju allt annat än säker. Med Bubbens obefintliga profil (han ser ut lite som han tagit sats och sprungit allt vad han pallar rakt in i en vägg) så blir han lite krånglig om han inte får andas på ett vettigt sätt, så han satt mest placerad i Alex knä, med huvet ut genom fönstret. Om man tillägger att hon körde och Bubben är smått hyperaktiv så inser man ju att situationen var en smärre trafikfara. Men vi överlevde.

Väl i Skatås sprang han glatt efter varenda joggare som kom förbi tills han flämtade mer än vanligt. Jag och Alex gick 2,5 kilometer, men Bubben klarade ju garanterat av minst fem... Av nån anledning är han rädd för stavgångare vilket ledde till ett litet utbrott varje gång nån gamling passerade, mer underhållande än jobbigt dock. Han är hur söt som helst men jag skulle nog aldrig palla ansvaret som det innebär att ha hund alltså. Man binder ju upp sig hur mycket som helst, att uppfostra en valp känns ju som ett heltidsjobb.

Efter Skatås åkte vi hem till Alex (ytterligare en smått livsfarlig bilfärd) och slog oss ner på Robertos Spaghetteria. Hon beställde nån gorgonzola-grej som var dyrare än god faktiskt. Inte för att den var äcklig, men 65 spänn för en tallrik pasta kändes lite överdrivet. Jag käkade inte i och med att jag fortfarande tänker på figuren, haha... Vid det här laget var Bubben komplett utmattad och låg mest och trynade i solens sken. Till slut blev han upphämtad av sin matte (Sara) och livet återgick till det normala igen. Alex är nog ganska nöjd med att inte vara hundägare utan bara hundvakt vid väl valda tillfällen. Åke's a handful om man säger...

Jag hoppas lite på att Alex följer med till Näckrosdammen ikväll. Hade varit grymt kul att se på Sällskapsresan med henne. Tänkte att jag skulle blanda till en laddning sangria för att verkligen kunna leva mig in, haha. Nån 80-procentig strårom har jag dessvärre inte tillgång till. Återkommer med en rapport i afton eller imorgon.

tata!